Svar
Hur man fixar youtube klippen, eller vad man ska kalla det.
1. Klicka in på någon låt
2.Sen trycker du på "dela" som finns strax under klippen
3.Därefter på "bädda in"
4.Då ändrar du på siffrorna vid "height" (höjd) till 25
5.Kopiera texten i rutan
6. och klistra in det i HTML
Svar till Louise som frågade :)
Kapitel 10, och eventuellt 11 kommer imorgon :)
Tack för alla kommentarer från er, blir ännu roligare att skriva då :)
~Kapitel 9~
Förra kapitlet -
*Sarahs perspektiv*
Jag gick snabbt förbi dem, och satte mig brevid mamma igen. Slängde i mig frukten och nästan sprang upp till mitt rum. Jag bytte om till bikini, och tog med mig en handdduk och mina RayBans. Sen gick jag ner poolen och la mig i skuggan. Det var riktigt varmt idag, och jag ville inte riskera att få ännu mer huvudvärk. Så jag hade också med mig en stor vattenflaska med iskallt vatten. Hur länge det nu skulle vara kallt...
Jag kollade runt lite, och kollade på dem andra personerna... Barnfamiljer som badade i poolen, och ungdomar som åkte i vattenruschbanorna. Några barn satt vid kiosken och försökte äta sina glassar, som bara smällte mer och mer för varje sekund, ganska kul att kolla på,faktist!
Mina blick från dem vandrade istället vidare till två ungdomar,som satt och pratade och skrattade. Tjejen hade blont långt hår och hade en turkos bikini på sig, som verkligen passade till hennes solbrända kropp. Killen hade brunt lockigt hår, det såg nästan ut som Harry faktist.
Usch, vänta...det är Harry!
Han gör det säkert bara för att göra mig avundsjuk, efter vad jag gjorde igår.
Att göra Harry avundsjuk,var inget direkt ovanligt för mig. Innan vi blivit tillsammans förut så var det gansa kul att reta honom.För jag visste hur han reagerade. Men nu kände jag mig riktigt förvirrad. Gjorde han såhär mot mig för att göra mig avundsjuk, eller hade han gått vidare, och släppt taget om mig...
Den hemska sanningen, var att jag inte gillade det. Jag ville inte att han skulle släppa taget om mig...
Jag kände en tår rinna nerför min kind, och jag var glad över att jag hade solglasögonen på mig så ingen såg mig. Plötsligt ställde sig någon framför mig, och jag torkade snabbt bort tåren.
-Gråter du? Frågade Louis, som stod framför mig. Jag skakade på huvudet, och han satte sig brevid mig.
-Jag insåg bara att jag inte behöver prata med Harry längre! Sa jag, och Louis kollade bort åt deras håll.
-Nej, nej nej, Det där är inget serriöst! Sa han allvarligt, som om han försökte övertyga mig om det eller så.
-Det var det alla sa om mig och Harry också...Sa jag, och hörde hur rösten skar sig lite. Det blev lite tyst ett tag, och jag tog av mig solglasögonen.Louis visste ändå redan att jag gråtit. Jag kände mig lite svullen runt ögonen,även fast jag inte direkt gråtit floder.
-Ni kanske borde prata idag istället? sa Louis,med en lugn röst. och jag kollade frågande på honom.
Förstod han inte att jag inte ville det...
Plötsligt stod Harry snett bakom Louis, och jag hade inte änns märkt att dem avslutat sin "dejt". Jag satte snabbt på mig mina solglasögon igen, men märkte på Harry att han redan sett att jag gråtit.
Louis märkte min reaktion, och såg också Harry.
-Kan vi prata? Frågade han lite surt, till Louis, och han nickade lite snabbt innan dem gick iväg.
Den här semestern kunde ju inte bli bättre...
Istället för att ligga kvar här i skuggan och grubbla. Så bestämde jag mig för att gå till Niall,Liam och Zayn som satt vid trappan i poolen och pratade.
-Här sitter ni! Sa jag glatt, och satte mig på poolkanten brevid.
-Här sitter vi! Sa Liam glatt, och jag log. Om jag nu hade två veckor med dem här underbara killarna, kunde jag utnyttja det på bästa sätt. Och bara för att Louis inte skulle behöva oroa sig för mig och Harry längre, så behövde jag nog ändå prata lite med Harry.
-Så vad tänkte du göra resten av semestern? Frågade Liam, och jag tänkte efter ett tag. Vad skulle jag göra igentligen? jag var här helt ensam, och hade ingenting att göra. Killarna gjorde sitt, och jag bara gick omkring och virrade runt. Dem ända gångerna jag var i närheten av killarna. Var på hotellet eller vid poolen. Vilket kändes ganska konstigt. Även fast oftast var vid poolen, så kändes det ändå konstigt att vara på semester med folk jag ändå inte kände eller umgås med. jag kunde lika gärna åkt hit själv, och börjat prata med främlingar...
Efter en pratstund med killarna så gick jag upp ur vattnet och tog med mig mina saker till hotellet.
Jag gick till hissen, och tryckte på knappen. Det plingade till och efter några sekunder öppnades dörrarna.
Jag gick in i hissen, som var ganska stor, och hela hissen var nästan en heltäckande spegel.
Precis när dörrarna började stängas igen, så hörde jag fotsteg och någon kom inspringandes i hissen. Inte heller vem som helst, utan Harry.
Såklart kändes det som att hissen åkte extra långsamt, och vi båda bara stod där och suckade över denna otroligt obekväma situationen.
Plötsligt stannade hissen, och Harry gick i panik till knapparna och började trycka på dem.
-Det kommer inte hjälpa! Sa jag, och han slutade, och vände istället blicken mot mig.
-Jag vet, det är Louis som har gjort det här! Sa han surt och tog upp sin mobil
-Louis?
-Ja, han ville att vi skulle prata, och eftersom jag..ehm..vi inte ville prata så sa han att han skulle fixa det! Sa han och tog telefonen till örat, säkert ringde han Louis.
-Såklart svarar han inte! Mumlade han surt för sig själv, och la ner den i fickan igen.
-Eller för att det är dålig täcking i hissen! Prova tryck på knappen med en telefon...Sa jag och han gick snabbt fram till knapparna igen. Efter att han tryckt på knappen, brusade det till några gången innan någon svarade.
-Hallå? Sa Harry, och man kunde höra några skratt därifrån.
-Hej Hazza! Hörde man Louis säga, och jag kunde inte låta bli att skratta lite åt deras smeknamn dem hade åt varandra.
-Louis sätt igång hissen igen! Nästan skrek Harry, och ännu fler skratt hördes därifrån.
-Efter att du och Sarah har pratat! Sa Liam. Harry suckade och vände sig mot mig.
Kapitel 9 :)
Och tack Jennifer, för hjälpen om Youtube klippen :)
2 Kapitel idag :)
Hoppas ni gillar dom!
~Kapitel 8~
Förra kapitlet -
*Louis perspektiv*
Kapitel 8, vad tycker ni om novellen så här långt? :)
-Stackars Harry...Sa Liam, när vi såg honom komma tillbaka. han verkade inte så jätte glad.
-Du får ta och chilla Harry, du är väll inte hennes barnvakt? Sa jag, och Harry suckade.
-Jag lovar att hon klarar sig själv! fortsatte Liam, och Harry ställde sig hastigt upp.
-Ni såg väll att hon nyss kom tillbaka, full?! Nästan skrek han till oss, och gick med snabba steg mot hotellet igen.
-Wow...Imorgon måste vi hitta en tjej till honom! Sa Niall, och jag gjorde en high-five med honom.
Jag vaknade morgon därpå, med en riktig huvudvärk. Gårdagen var ganska suddig, så jag antog att jag fått i mig lite för mycket dricka igår.
Jag kollade på klockan och såg att klockan var halv 10. Det här med att gå ut och springa varje morgon, hade inte gått så bra som jag hoppats...
Jag gick in till badrummet, och försökte hitta en huvudvärkstablett. Såklart hade jag inte några med mig...
Jag tog snabbt på mig ett par gråa mjukisbyxor, och ett linne. Sen gick jag ut ur mitt rum. Hur många rum bort bodde killarna igentligen? Efter ett tag kom jag på det, och började räkna dörrarna medans jag gick. Jag stannade utanför den sjätte, och kunde höra killarna prata där inne.
Jag knackade på, och dem tystnade. Fotsteg kom närmare, och Louis öppnade dörren. Han stod där i kalsonger, och jag kollade på honom från topp till tå.
-Har ni någon...
-Huvudvärkstablett? Sa han och skrattade lite
-Hur visste du? Frågade jag och han stängde dörren efter mig när jag klev in. Jag kollade på dem andra i soffan och golvet. och försökte komma på vad som igentligen hänt igår. Det sista jag ville nu var att skämma ut mig inför dem.
-Du var ganska full igår, när du kom hem! Sa Liam, och jag kände hur min mun öppnades av förvåning.
-Jag var inte full igår! Sa jag, och kollade lite efter Louis som tog väldigt lång tid på sig att hämta en tablett.
-jo, du skulle hört vad du sa igår! Sa Zayn, och dem skrattade till lite.
-Va?
-Du sa till Niall att han såg...Började Liam, och jag var snabbt med att avbryta honom. Såklart hade jag skämt ut mig...
-Louis vart är tabletten?! Ropade jag efter honom, och han kom ut någon sekund senare och gav mig den.
-Tack, vad är jag skyldig er? Frågade jag, och tog handen runt dörrhandtaget.
-En pratstund med Harry kanske? Sa han ganska tyst.
-Här...Sa jag och räckte fram handen med tabletten. Om den där tabletten betydde att jag behövde prata med honom, så kunde jag lika gärna leta upp mamma eller någon annan,för att få en tablett! Jag öppnade dörren och tog ett steg ut, och Louis efter mig, och stängde den försiktigt efter sig.
-Snälla, kan ni inte bara försöka lösa det? Harry är inte sig själv längre! Sa han, och jag såg i Louis blick, att han verkligen tyckte att det var jobbigt
-Jag kan inte...Sa jag tyst och kollade ner i marken
-Snälla, jag ska prata med Harry också!
-Han kommer ju verkligen säga ja till det! Sa jag ironiskt, och Louis log
-ehm...Ja! Han har försökt pratat med dig hela tiden, men du undviker honom bara! Tack, för skuldkänslorna...
-Jag kanske pratar med honom..Började jag, och Louis kramade om mig.
-Nästa vecka eller så! fortsatte jag
-Va,nej? Imorgon! Sa han, och försvann fort in till deras rum.
Jag gick ner till frukostbuffén, och tog ett glas vatten för att skölja ner tabletten. Mamma och Anne satt där och åt frukost, så jag gick och satte mig brevid dem.
-Vart var du igår igentligen? Frågade mamma mig, och jag tänkte tillbaka på gårdagen. Huvudvärken var nästan borta nu, pga tabletten, men jag mådde fortfarande inte helt bra.
-Var ute med...en kompis? Sa jag, och fick frågande blickar från både mamma och Anne
-Så du har redan hittat någon att vara med?
-Typ? Sa jag och gick till frukost bordet och hämtade lite frukt. Precis när jag skulle gå tillbaka till bordet, märkte jag att killarna hade kommit och nu var påväg till buffén. Dem alla gav mig olika blickar. Harry unvek min blick, genom att kolla ner i marken, Louis gav mig någon blick, som betydde att jag verkligen behövde prata med Harry. Och dem andra kollade bara på något snällt sätt på mig.
Väldigt förvirrande över vart jag hade alla. Hatar dem mig? Älskar dem mig? Bryr jag mig? Nej...
Jag gick snabbt förbi dem, och satte mig brevid mamma igen. Slängde i mig frukten och nästan sprang upp till mitt rum. Jag bytte om till bikini, och tog med mig en handdduk och mina RayBans. Sen gick jag ner poolen och la mig i skuggan. Det var riktigt varmt idag, och jag ville inte riskera att få ännu mer huvudvärk. Så jag hade också med mig en stor vattenflaska med iskallt vatten. Hur länge det nu skulle vara kallt...
Kapitel 8, vad tycker ni om novellen så här långt? :)
Någon som kan hjälpa mig med hur man får ett youtube klipp, till bara en "linje" om ni fattar?
Tänkte börja ha musik till några klipp, om ni tycker att det är en bra idé ? :)
~Kapitel 7~
Förra kapitlet -
Jag vaknade halv 9 dagen därpå, men jag kände igen ork att springa. Jag bytte istället om till ett par korta jeans shorts, och en skjorta, jag lät bli att platta håret, så jag hade mitt naturliga lite lockiga hår.
Jag kunde höra killarna prata i korridoren, så dem skulle säkert ner och äta frukost.
Plötsligt blev rösterna tydligare, och jag insåg att dem var påväg mot min dörr. Varför kunde dem inte bara låta mig vara?
Jag öppnade dörren, och såg Niall, Louis och Liam utanför. Louis hade tagit upp handen för att knacka, men tog långsamt ner den. och stoppade händerna i fickorna.
Jag kollade frågande på dem, men ingen verkade vilja säga något, dem kollade på varandra och gav varandra blickar.
-Så vad gör ni här? Frågade jag, efter en ganska lång tystnad.
-Hänger du med och äter frukost? Frågade Liam, och jag tänkte efter en stund innan jag svarade.
-Vart är dem andra Frågade jag, och Louis log lite smått
-Dem är redan där nere och äter, snälla häng med! Sa han och jag tog helt oförberett, ett steg fram, ut från mitt rum.
-okej. Sa jag, och stängde dörren efter mig. Dem kollade glatt på mig.
-Varför är ni änns snälla mot mig? Jag menar efter allt som hänt, och efter det jag sagt... Frågade jag i hissen påväg ner, och dem kollade frågande på mig.
-För att...Började Liam, och hissen plingade till, och dörrarna öppnades. Vi gick till Zayn och Harry som satt och åt. Jag satte mig brevid Zayn, och dem andra gick för att hämta frukost. Jag fattade att det blev tyst mellan Zayn och Harry, för att jag kom, och det kändes jobbigt. Att vara den som gör alla tysta när jag kom in rummet. Men just nu kunde jag inte direkt göra något åt det. Det var inte riktigt mitt fel, och jag behövde faktist inte umgås med dem. Direkt efter frukosten skulle jag ivåg, långt bort ifrån dem.
-Ska du inte äta något? Frågade Niall, som hade satt sig mittimot mig, med en full tallrik mat. Efter ett tag, gick jag och hämtade ett fat med lite olika frukter. Jag gillade inte riktigt att äta frukost, så jag nöjde mig med frukt.
-Så vad ska du göra idag? Frågade Liam mig. Och jag tänkte efter ett tag.
-Till stranden och träffa en person! Sa jag, och tog en liten tugga av en melonbit. Harrys blick brände mig i nacken, när jag gick bort för att lämna tallriken, och jag suckade för mig själv. Jag vet inte hur bra eller dålig den är semestern skulle bli. Det kändes som att killarna ville para ihop mig och Harry igen, vilket inte var något jag ville.
En halvtimme senare, gick jag omkring i staden, och kollade runt lite. Klockan var kvart över 10, och halv 11 skulle jag möta upp killen jag träffade igår. Harry verkade inte så glad, men han visste sedan när vi gick i skolan, att jag ofta träffade killar,så det kunde inte vara någon direkt överraskning.
Jag började gå till stranden, och jag kunde se han stå där vi hade bestämt, och jag fick ett leende på läpparna.
Han var på semester här, och var ifrån London. Så det fanns iallafall en chans för att bli något mer...
Jag började gå mot honom, och vi båda hade ett leende på läpparna. Plötsligt ropade någon mitt namn. och jag vände mig om. Harry stod några meter bort, och sprang ikapp mig när han såg att jag sett honom.
-Vad? Sa jag irriterat, och kollade snabbt mot Chris håll, och han såg lite förvånad ut.
-Så du dejtar killen där? Frågade Harry, och jag började nästan skratta. Han har alltid varit lika avundsjuk, och ville aldrig att jag skulle träffa någon annan kille.
-Du hade din chans Harry! Sa jag, och slet mig hur greppen han hade om min arm. Blicken i hans ögon var borta, och han släppte taget om mig. Sen gick han därifrån, och jag gick mot Chris.
-Vem var det? Frågade han, nästan lite surt.
-Harry Styles...Sa jag, och antog att han visste vem det var, eftersom han nickade på huvudet.
-Jag vet, men hur känner du honom? Behövde vi verkligen gå in på det här ämnet nu också...
-Gammal vän bara...Sa jag, och Chris log
-Han såg inte så glad ut iallafall! Sa han, och jag skrattade lite åt det. Jag tror att han också fattade varför Harry var sur.
-Hon verkar inte ha förändrats iallafall! Sa jag till Harry kom tillbaka från att ha pratat lite med Sarah. Han verkade inte vara så glad. Han mumlade bara något, och fortsatte upp på gatan mot hotellet.
-Vi kan väll iallafall göra något kul, nu när vi är på semester? Ropade jag efter Harry, och dem andra killarna nickade instämmande. Han vände sig om, och log.
Efter att ha spenderat nästan hela dagen vid poolen, så var vi alla trötta. Sarah hade fortfarande inte kommit tillbaka, och jag såg på Harry ibland, att han tänkte på det. Vi hade försökt fått han prata med några tjejer, och det hade faktist fått honom på lite bättre humör.
-Hej killar! Hörde jag plötsligt en röst bakom mig, Sarah stod där och log stort. Vi alla fem killar satt i en varsin solstol. Hon satte sig vid fotändan av min stol. Hennes dejt med den där killen verkade ha varit bra, eftersom hon inte kunde sluta le.
-Har du haft kul idag? Frågade Liam, och hennes blick drogs till Harry lite snabbt, men sen till Liam.
-Ja, ni då? Sa hon, och hon verkade faktist lite "förtrollad av kärleken" eftersom hon inte riktigt var sig själv. Hon var på något sätt så glad i Harrys närhet.
-Vi har bara chillat, träffat tjejer och så! Sa jag, och hon skrattade lite åt det. Hon verkade en aning full också? Klockan var halv 11, men det var fortfarande behagligt ute. Och Sarah vara full...
-Är du full? Frågade Harry, efter att Sarah vinglat till en del när hon ställde sig upp.
-Ehm.. Nej! Sa hon, och vinglade till lite, när hon tog ett steg bakåt.
-Jag hjälper henne upp! Sa Harry och gick fram till henne. När han tog tog i hennes arm, slet hon sig snabbt ur greppen, och skrattade. Dem lyckades knappt gå en meter innan hon stannade igen, den här gången vände hon sig mot oss.
-Vet du, att du ser riktigt bra ut i dem där solglasögonen, Niall! Sa hon och och pekade på honom. Harry suckade och drog med sig henne mot hotellet. Vi andra började istället små skratta åt Niall, som kollade ner generat.
-Stackars Harry...Sa Liam, när vi såg honom komma tillbaka. han verkade inte så jätte glad.
-Du får ta och chilla Harry, du är väll inte hennes barnvakt? Sa jag, och Harry suckade.
-Jag lovar att hon klarar sig själv! fortsatte Liam, och Harry ställde sig hastigt upp.
-Ni såg väll att hon nyss kom tillbaka, full?! Nästan skrek han till oss, och gick med snabba steg mot hotellet igen.
-Wow...Imorgon måste vi hitta en tjej till honom! Sa Niall, och jag gjorde en high-five med honom.
Kapitel 7, vad tycks?
Tack för alla underbara kommentarer också, blir riktigt glad när jag läser dem :)
~Kapitel 6~
Förra kapitlet -
*Harrys perspektiv*
-Nu tycker jag faktist mer synd om Sarah! Sa Liam, och tårarna började samlas i ögonen. Jag gick in till sovrummet, och la mig ner i sängen. Vilken idiot jag var. Tvn hos killarna sattes igång, och jag kunde inte låta bli att le. Det sköna med killarna, var att dem visste när man ville vara själv, och när man ville ha någon att prata med.
*Sarahs perspektiv*
Dem sista minuterna jag och Harry hade tillsammans spelades om och om i mitt huvud, och andra tillfällen som förut gjort mig glad, hade jag trängt undan nu, för ett tag.
"Flashback 3 år sen"
Efter att fått reda på vad "dagens snackis" i skolan var, så drog jag direkt hem till Harry, som hade blivit hemskickad efter det som hänt. Jag brydde mig inte om att knacka på, utan gick bara direkt till vardagsrummet där jag hörde att TVn var igång, antagligen där han var då också. Ingen annan var hemma, så vi kunde prata ostört. Han verkade bli helt chockad när han såg mig, kanske för att jag inte hade ett leende på läpparna, som jag alltid annars hade i hans närhet.
-bara så du vet, det bästa sättet att visa att du fortfarande gillar ditt ex, är att slå upp hennes nya kille! Sa jag, och Harry satte sig upp i soffan.
-Sarah, du är...
-du är en idiot! Sa jag, och han kollade konstigt på mig
-Va?
-Sarah, du är en idiot! sa jag i ett annat tonläge
-Det var inte det jag skulle säga... sa han och ställde sig upp, och började gå mot mig.
-Jag vet, du skulle säga något snällt. Men det är faktist så, jag är en idiot...
-Det är du inte! Det är bara mycket du inte förstår...Sa han och ställde sig en halvmeter ifrån mig.
-Som varför jag trott att jag betyder något, när du ännu är kär i Veronica? Sa jag, och han gjorde en slags skyldig min
-Wow, du skulle ha sett det där uttrycket, det avslöjade dig verkligen! Sa jag, och såg tårarna börja bildas framför mina ögon.
-Lyssnar du änns på mig? Frågade han och backade några centimeter.
-Nej, jag ser på dig att du älskar henne! Sa jag i ett högre tonfall. Och jag förstod att vi skulle börja bråka.
-Hennes nya kille filmade när dem hade sex,utan att hon visste! Nästan skrek han
-Jag vet, det måste ha varit hemskt! Du måste blivit riktigt arg, att Veronica hade det, med någon annan...Sa jag, och kände en tår nerför min kind.
-Hon är din vän också! Är du inte arg? vet du inte vad som kommer hända med henne? Sa han, i en lugnare ton
-Inser du att vi nyss gjorde slut? Sa jag, och blicken i hans ögon blev...tom. Jag gick med snabba steg mot dörren, och slängde igen den efter mig. Jag höll nästan på att krocka med Anne, och hon kollade konstigt på mig.
-Sarah vad har hänt? Frågade hon, och tog händerna på mina axlar. Jag kollade snabbt upp på henne, innan jag drog mig ur hennes grepp och sprang hemåt. Såklart behövde Anne inte direkt fråga vad som hände.
Om jag förtvivlat sprang ut ur deras hus, så kunde man nog fatta vad som hänt.
Istället för att springa hem, så fortsatte jag istället hem till Veronica. Såklart var inte hon hemma, efter vad som hänt henne, men hennes brorsa, som för övrigt var otroligt snygg. Han sa bara att hon inte kommit hem efter skolan. Det var bara tur att han inget visste...
Jag vaknade halv 9 dagen därpå, men jag kände igen ork att springa. Jag bytte istället om till ett par korta jeans shorts, och en skjorta, jag lät bli att platta håret, så jag hade mitt naturliga lite lockiga hår.
Jag kunde höra killarna prata i korridoren, så dem skulle säkert ner och äta frukost.
Plötsligt blev rösterna tydligare, och jag insåg att dem var påväg mot min dörr. Varför kunde dem inte bara låta mig vara?
Kapitel 6, flashback :)
"händelsen" taget från scen ur TV serien- "Veronica Mars"
svar
Jessica om ~Kapitel 5~:
kommer man få reda på anledningen till varför dom gjorde slut?? :)
Svar: Ja, i nästa kapitel :)
Hoppas ni tycker om den :)
Del 6 kommer imorgon!
Update: Kapitel 6 kommer runt 12 inatt :)
~Kapitel 5~
Förra kaptlet -
*Sarahs perspektiv*
När vi äntligen kommit fram till stranden, la vi oss alla på varsin handduk. Och efter några minuter så tyckte killarna att det blev varmt, så dem sprang ner och badade. Jag la mig på rygg, och sneglade lite över killarnas handdukar. På den ena näst längst bort låg Harry fortfarande kvar.
Jag satte mig upp istället, och Harry reagerade.
Jag kunde inte slita blicken från henne, hon hade...utvecklats så mycket sen vi senast sågs.
-Jag visste inte att du gillade sport? Frågade jag försiktigt, beredd på någon spydig kommentar från henne.
-Och jag visste inte att du var en idiot?! Sa hon och ställde sig upp och började gå mot stranden.
Jag gick ikapp henne, och hon ökade takten mot vattnet.
-Du, jag är ledsen! Sa jag och tog tag i hennes arm, för att få henne att stanna
-Tog det dig verkligen 3 år att säga det? Sa hon, och drog sig ur mitt grepp. Killarna i vattnet, hade reagerat på vårat prat, och stannat upp. men när vi kom i vattnet fortsatte dem som vanligt. Som vanligt badade Sarah inte mer än kanske 5 minuter, eftersom hon inte tyckte om att bada. Killarna stannade upp i det dem gjorde när hon gick upp ur vattnet
-Damn..Hörde jag från både Niall och Zayns håll, och jag skvätte vatten på dem. Det störde mig att dem andra och tyckte om henne, eller tyckte hon var snygg. Men det som störde mig mer var killen som hon nu stog och pratade med. Något Sarah alltid älskat är, killar. Hon var alltid den snyggaste tjejen i skolan,även den populäraste. Så när vi gjorde slut, så drog sig vissa killar ifrån mig, för att Sarah inte skulle tycka mindre om dem.
Jag var påväg upp från vattnet, för att säga till killen att dra, men stoppades av Louis
-lugn, du kan inte göra något åt det! Sa han och gav mig en ledsam blick. Louis hade rätt, och om det skulle bli bra mellan mig och Sarah, så var det nog inte så bra att lägga sig i och leka avundsjuk ex kille....
*Senare på kvällen*
Vi alla skulle ut och äta middag. Mamma hade sagt att jag och killarna skulle få vara själva resten av semestern, hon ville bara att vi skulle spendera iallafall 1 dag tillsammans.
Vi hade alla fått en varsin meny, och jag kollade lite diskret på Sarah som satt och kollade igenom menyn, som alla andra.
Jag vet att Sarah undvek min blick med vilja. Men vi båda visste att vi var tvunga att prata om allt förr eller senare. Hon visste inte riktigt hela historien varför det som hände, hände. Och om jag fått berättat det, hade vi kanske inte bråkat, vilket inte hade blivit slutet för oss två.
När alla hade ätit klart, så skulle mammorna ut någonstans, så jag och killarna tänkte bara chilla framför TVn eller något. Vi åkte hissen upp med Sarah, och det var 7 rum mellan våra rum.
-Hänger du med in till oss och kollar film? Frågade Louis, och jag stelnade till. Hon vände sig om, och stod ungefär 2meter ifrån oss.
-Nej tack, jag har.. annat för mig! Sa hon och skulle precis vända sig om för att gå, när Louis började prata igen.
-Det är inte Harry du borde vara sur på, eftersom det var du som hittade en ny! Sa han, och bet mig hårt i läppen.
Det där fick bara inte ha hänt, fan fan fan.... Sarahs blick drogs till mig, och jag kunde se tårarna i hennes ögon.
-Wow, du kunde inte änns berätta sanningen...Sa hon, och en tår föll nerför hennes kind. Hon vände sig om och gick med snabba steg till sitt rum, och hon smällde igen dörren efter sig.
Jag fick istället fyra frågande blickar mot mig. Vi gick in till oss, och jag berättade hur allt igentligen stod till.
-Nu tycker jag faktist mer synd om Sarah! Sa Liam, och tårarna började samlas i ögonen. Jag gick in till sovrummet, och la mig ner i sängen. Vilken idiot jag var. Tvn hos killarna sattes igång, och jag kunde inte låta bli att le. Det sköna med killarna, var att dem visste när man ville vara själv, och när man ville ha någon att prata med.
Kapitel 5, vad tycks?
Riktigt kort, jag vet... Men det som händer i nästa kapitel, vill jag gärna ha med i ett o samma kapitel, och jag vill inte göra "för långa" kapitel :)
~Kapitel 4~
Förra kapitlet -
*Harrys perspektiv*
*Harrys perspektiv*
Kapitel 4, vad tycks? :)
Efter ett tag hade allt lugnat ner sig, och Nialls mage började kurra
-Frukost? Frågde Liam, och även min mage kurrade.
Alla bytte om, och 15minuter senare var vi nere vid frukosten, och vi satte oss vid samma bord som "mammorna"
*Harrys perspektiv*
Några minuter senare kom Sarah, och jag kunde inte låta bli att kolla på henne. Hela hon var perfekt. Hennes långa bruna hår, som var uppsatt i en fläta, och hennes blåa ögon som nästan glittrade i solljuset. Jag kunde inte låta bli att le mot henne när våra blickar möttes, tyvärr log hon inte tillbaka. Till skillnad från oss andra, så verkade hon redan fixat sig och bytt om, och jag kunde se hennes bikini under hennes blommiga byxdress.
*Sarahs perspektiv*
-Värst vad du var fixad inför frukost? Sa Louis, som jag satte mig brevid.
-Jag har redan ätit. Sa jag, och gav ifrån mig ett litet leende till honom. Vänd inte blicken mot Harry, gör det inte! Försökte jag intala mig sig, och lyckades.
Det började pratas lite om stranden, och jag bestämde mig för att hoppa in samtalet.
-Stranden är jätte fin, och den ligger ca 15 minuter härifrån, om man springer. Sa jag, och mamma gav mig en glad blick. Säkert för att jag inte satt och surade över att killen jag inte tålde, satt ca 1 meter ifrån mig.
-Hur vet du det? Frågade Anne, och min blick drogs till henne.
-Jag var ute och sprang, så jag sprang några rundor längst stranden.
-Var du ute och sprang, imorse? Frågade killen i brunt halvlockigt hår, som jag antog var Liam.
-Ja...Svarade jag kort, som om det skulle vara konstigt att springa? Dem behövde väll också träna för allt sjungande. Mammorna började prata om något annat, men vi fortsatte med samtalet om stranden
-Stranden måste vara kort? Sa Louis
-Faktist flera kilomter... sa jag kort, och var nära på att börja en diskussion om att killar faktist inte är bättre än tjejer på allt, men lät bli.
-Tränar du? Frågade Niall. Snälla du, ni är killar, och jag är tjej. och även fast ni inte kollat in mig kan ni nog se att jag tränar...
-Dum fråga! Sa Liam, och där fick jag svaret på min förra tanke...
-Ja, jag tränar. Fotboll 4 gånger i veckan, och så springer jag varje morgon...Sa jag, och han nickade som svar. Jag antog att dem 3 killarna var dem som pratade oftast med tjejer, eller folk överhuvudtaget. Harry hade ioförsig en anledning till att inte prata med mig. Men killen i svart hår, har suttit tyst hela frukosten, inte änns pratat med någon av killarna.
Dem verkade iallfall som en grupp schyssta killar, men jag behövde nog hålla dem lite på avstånd, pga Harry. och att dem säkert var nyfikna.
-Jag drar tillstranden. Sa jag, och tog tag i handduken jag hade i knät. mamma nickade, och precis när jag skulle ställa mig upp så frågade någon nåt.
-Får vi hänga med? Frågade Liam, och jag nickade långsamt på huvudet. Hallå, det är allas strand, ni skulle kommit även fast jag sagt nej...
-Visst, jag väntar här...tills ni är klara? Sa jag lite osäkert, jag visste inte riktigt om dem hade badbyxor under.
10 minuter senare, kom dem ner igen, och jag gick mot dem. Tanken om att det skulle ta väldigt lång tid att gå dit, hade jag helt glömt bort...
-Ska vi gå eller? Frågade jag, eftersom dem stannat där dem stod.
-Visst! Sa killen i svart hår. Wow, grabben kunde snacka...
Det var ganska tyst mellan oss några minuter, men efter några frågor till varandra så släppte det.
-Så vad gör du på fritiden? Frågade Niall, och jag väntade några sekunder med att svara.
-Fotboll, vänner.. och ja.. typ det? Sa jag, och min blick drogs lite åt Harrys håll, jag visste vad han tänkte. Jag berättade kanske inte alla mina fritids intressen. Han var nog inte så glad över det här med kompisar. Eftersom vi hade haft samma gemensamma vänner, som gjorde att jag och Harry träffades. Fast efter vårat bråk, så började dem umgås mer med mig. Och Harry sökte till X-factor, resten vet ju alla så..
När vi äntligen kommit fram till stranden, la vi oss alla på varsin handduk. Och efter några minuter så tyckte killarna att det blev varmt, så dem sprang ner och badade. Jag la mig på rygg, och sneglade lite över killarnas handdukar. På den ena näst längst bort låg Harry fortfarande kvar.
Jag satte mig upp istället, och Harry reagerade.
Kapitel 4, vad tycks? :)
Tack för alla underbara kommentarer, glad att ni gillar novellen :)
~Kapitel 3~
Förra kapitlet -
Kapitel 3, vad tycks? :)
Jag hoppades bara inte på att mamma och Anne fixat den här resan för att få mig och Harry sams, för isånnafall var det här bara slöseri med pengar...
Jag var väl förberedd, med saker att göra under timmarna på flyget. Jag hade 3 böcker med mig, ett fullladdat batteri till min Iphone och Ipod. Och tuggummi. Precis när vi satt oss på flyget så satte jag igång musiken och började läsa första boken av The hunger games - Trilogin.
Killarna som satt framför oss, och snett framför pratade för fullt, och jag behövde höja musiken, för att inte lockas av vad dem pratade om.
*Framme på hotellet i Thailand*
-Här är era rums nycklar killar! Sa Anne, till killarna som stod och kollade in poolen lite längre bort ifrån incheckningen.
-Och här är din Sarah! Sa mamma, och jag kollade på henne med stora chockade ögon.
-Eget rum? Frågade jag, och hon nickade glatt på huvudet.
-Tack! Sa jag och pussade henne snabbt på kinden, innan jag tog min resväska+väska, och gick mot hissen. När jag var på 5e våningen, gick jag ur den och började leta upp mitt rum. hotellet var faktist riktigt fint, och jag längtade till stranden imorgon.
Jag hann precis kolla igenom rummet och slänga mig på sängen, innan någon knackade på dörren.
Jag suckade för mig själv och gick mot dörren. Och såg att mamma stod utanför när jag öppnade. Hon gav mig en lapp med olika nummer, och jag kollade frågande på henne.
-Rum nummrena till oss andra. Sa hon, och jag nickade långsamt på huvudet
-Du vet att det finns något som kallas telefon va? Frågade jag och viftade med mig framför henne.
-Du vet att du inte får använda den! Sa hon i en allvarligare ton. Juste...
-Va? Jag har typ redan skickat 10 sms till Veronica! Sa jag, och mammas ögon blev genast större
-VA? Nästan skrek hon, och jag sken upp i ett leende
-Sluta skoja sådär! Sa hon, och jag nickade till, innan jag stängde dörren, och gick tillbaka till min säng.
Klockan var inte så mycket, men jag var otroligt trött, och skulle ändå upp tidigt imorgon.
Jag bytte om till min pyjamas och tvättade av mig sminket, innan jag la mig ner i sängen, och drog upp täcket till hakan.
Jag vaknade av mig själv morgonen därpå, och såg att klockan var kvart över 7. Jag bytte om till min träningskläder, och satte upp håret i en hög bulle på håret. Mamma hade frågat om jag inte kunde slappa av och njuta av ledigheten. Men hon visste mycket väl vad svaret på den frågan var. Hon visste hur mycket jag gillade fotbollen, och jag tyckte att det var lugnande att springa. Inte behöva tänka på något annat, än det som hände runt omkring en i just det ögonblicket.
Jag klev ut genom entrén, och kollade mig runt. Åt vilket håll ligger stranden igentligen? Skulle jag kanske fråga någon?
Jag bestämde mig för att fråga han i receptionen, och han förklarade faktist vägen riktigt bra.
Jag började springa, och efter ca 15 minuter kom jag till stranden. Jag stannade upp ett tag och kollade ute över det klar blåa vattnet, och log stort.
Sen började jag springa längst den kilometer långa stranden.
Efter ca 2 timmar var jag hemma igen, och när jag stod i duschen passade jag på att raka benen. Vilket jag missat gjort på några dagar. Som tur var, så var det inga snygga killar som sett något.
Efter någon timme hade jag fixat mig klart, och jag gjorde en halvslarvig sidofläta, som jag la över på den högra sidan.
Alla killarna hade nu vaknat och klockan var runt 9. Jag hade knappast kunna sova under natten, eftersom jag tänkte på Sarah, och allt som hänt mellan oss.
-Så vad tycker du om Sarah? Frågade Louis, och jag gav honom en sur blick. Jag hade pratat en hel del om henne för killarna, fast jag antog att ingen förstod att det faktist var den Sarah, vi just nu var på semester med.
-Hon är såååå snygg! Sa Niall, och jag slängde min kudde på honom
-Vadå, hon är riktigt snygg...Sa Zayn.
-Sluta prata om henne! Sa jag surt, och Louis ögon blev större
-Vänta..Sa han och började skratta
-Är det ditt ex som du pratat om så mycket? Sa han, och skrattade.
-Inte kul! Sa jag surt och dem andra började också små skratta
-Du skämtar! Sa Liam, och jag kunde inte heller riktigt hålla mig för skratt. Ganska sjukt igentligen, att ha semester med sitt sura ex. Jag var iallafall glad över att jag hade killarna med mig.
-Jag måste så bara snacka med henne! Sa Louis, och jag kollade allvarligt på honom
-Inte om det! Sa jag, och han nickade glatt.. På 1 sekund hade jag flugit på honom.
-Gör inte det! Sa jag surt och allvarligt,och Louis verkade inte kunna andas av hur mycket han skrattade.
Efter ett tag hade allt lugnat ner sig, och Nialls mage började kurra
-Frukost? Frågde Liam, och även min mage kurrade.
Alla bytte om, och 15minuter senare var vi nere vid frukosten, och vi satte oss vid samma bord som "mammorna"
Kapitel 3, vad tycks? :)
Svar på en kommentar också, Julia undrade om jag sett hunger spelen - filmen. VIlket jag inte har..än! Ska se den. Älskar böckerna :)
~Kapitel 2~
När jag kom hem, så gick jag direkt in i duschen, och tog en lång härlig dusch. Till skillnad från när det var skola, och jag behövde duscha på minst 5 minuter, för att hinna med allt annat.
När jag var klar, så virade jag en handduk runt mig, och när jag öpnade dören, så möttes jag av en kall vind som slog mot mig. Jag rös till, och gick upp för trappen till mitt rum, så såg jag att mamma kom ut från sitt rum och gav mig en frågande blick.
-Du inser väll att du är ledig? Frågade hon och gav ifrån sig ett litet skratt.
-Glömde..Sa jag och stängde sedan dörren till mitt rum efter mig. Jag nästan sprang till min garderob för att snabbt sätta på mig kläder.
*Några timmar senare*
Jag satt och åt middag, jag hade precis sätt mammas bil köra upp på uppfarten. Så om några sekunder skulle hon komma in och bli lika glad som vanligt över middagen jag lagat.
-Vad gott det luktar,gumman! Sa hon glatt och la posten på köksbänken. Jag log lite smått som tack, och började genast leta i högen efter något intressamt. Där var den! Min älskade tidning, med det senaste skvallret från kändisarna. Jag märkte genast vad det stod på tidningens framsida, och blev inte lika sugen att läsa tidningen längre.
-Vilka skulle igentligen med till Thailand? Frågade jag, eftersom jag helt hade glömt bort att jag och mamma inte alls skulle dit ensamna. Jag hade haft fullt upp med att shoppa till resan.
-Anne och hennes son, sen några av hans kompisar! Sa hon, och jag nickade långsamt på huvudet. Hoppas någon av hans kompisar var en tjej. Jag hade ingenting emot att umgås med killar, eftersom det typ bara det jag gjort dem senaste åren.
-Bara killar? Frågade jag, och mamma nickade ledsamt på huvudet. Hon förstod nog min "situation" Även fast hon också visste att jag föredrog att hänga med killar. Jag var inte direkt någon "pojkflicka" om man säger så, men jag har alltid gillat att sporta och så, till skillnad från nästan alla andra i min klass. Visst, gillade jag "tjejiga" saker som smink, timmars av killprat också. Men jag träffade inte mina tjejkompisar så ofta, förutom några lektioner i skolan.
-Men vem ska jag shoppa i timmar med då? Frågade jag lite halvironiskt, och mamma skrattade. Jag visste redan innan hon öppnat munnen, vad hon skulle säga eller ge som förslag,så jag hindrade henne.
-Förutom med dig, och Anne då! Sa jag, och mamma gav ifrån sig en liten suck. Vi två stod varandra ganska nära, iallfall tillräckligt nära!
Efter maten, bestämde jag mig för att ändå läsa igenom tidningen. Såklart var nästan bara postrar på dem, och som vanligt rev jag ut dem ur tidningen och kastade dem i soptunnan.
"One Direction special" Stod det på framsidan, och det var en intervju och så med dem. Jag suckade snabbt och bläddrade vidare. Förut stannade alltid min blick på killen med brunt lockigt hår, som sedan ritats över med en penna. Men Nu stannade istället blicken på en svarthårig kille, Men bara för att han var otroligt snygg. Dem alla irriterade ändå mig, bara för att dem var kompisar med Harry. Killen som fick mig att må dåligt i över 1 år. Det tog över 1 år att änns komma över honom! Tur att jag iallfall aldrig mer behövde se honom mer In real life.
Idag skulle vi åka till Thailand, och jag längtade verkligen! Klockan var halv 9, och jag var lika pigg som vanligt. Fast idag hade jag inte varit ute och sprungit. jag var bara väldigt ivrig inför resan, och över att sola 2 veckor i Thailand. Jag hade riktigt lätt för att bli brun i solen, vilket jag var väldigt glad över.
Jag och mamma satt nu på flygplatsen och väntade på att dem andra skulle komma.
-Där kommer dem ju! Sa mamma glatt och ställde sig upp. Jag kollade upp, och såg en kvinna, antagligen Anne, med 5 killar efter sig. Hoppas dem är snygga, hoppas dem är snygga! Tänkte jag för mig själv, och ställde mig upp brevid mamma. Dem alla 5 hade glasögon på sig, och det verkade som om dem gömde sig för någon eller så, konstigt?
Dem kom närmare, och dem tog nästan av sig sina solglasögon tidigare. Min blick flög förbi killarna, och jag stannade på den ena brunhåriga killen. Snälla säg inte att jag såg rätt!!
Mitt hjärta gick i 180, och det kändes som att jag skulle spy. jag letade lite diskret efter en soptunna i närheten..
Vart är alla soptunnor? Tänkte jag för mig själv, och bet mig i läppen. Inte flippa ut, och börja gråta eller så! Lugna ner dig...
Jag tittade upp från marken igen, och såg killen med det svarta håret från tidningen, hette han Liam? Äsch, vem bryr sig, efter 2 veckor med dem skulle jag säkert kunna dem.
Dem var nog alla trötta, och verkade kämpa med att säga hej och le åt mig.
jag log tillbaka, och märkte att mamma och Anne stod och pratade för fullt. Damn... Jag kunde se från ögonvrån att Harry försökte få ögonkontakt med mig, men på någon sätt kunde jag inte sluta kolla på killen med svart hår.
Ena killen, som tydligen hette Louis, presenterade alla, till och med Harry. Antagligen hade han inte berättat om oss för killarna. Kanske var bäst för alla. Den här Thailand resan vart genast mycket tråkigare. Jag behövde iallafall inte prata med honom, eller dem för den delen.
-Hej Sarah, det var länge sedan! Sa Anne, och kramade lätt om mig,som om hon inte alls kom ihåg vad dem hände förra gången vi sågs.. Snälla Anne, vi vet båda att du kommer ihåg vad som hände senaste gången vi träffades.
-Ska vi gå mot gaten? Frågade hon oss alla, och vi började gå för att checka in väskorna och så. jag slängde en snabb blick på Harry, och blicken han gav mig var..tom! Ingen glädje, ingen sorg, bara tom. Jag kollade snabbt bort igen, och gav mamma istället en sur blick. Och hon verkade förstå varför hon fick den.
-Vart sitter jag? Frågade jag, när vi gick i gången mot flygplanet. Killarna kollade lite konstigt på mig, som om jag inte kunnat prata innan? Jag var en tjej som faktist pratade riktigt mycket, och hade riktigt lätt att lära känna nya människor. Det var bara dem där 5 killarna jag inte kände något behov att prata med.
-Vart vill du sitta? Frågade mamma, och jag gav henne en irriterad blick
-Svara bara på min fråga...Sa jag, och Anne skrattade lite. Ja, min attityd hade faktist inte ändrats sen förra gången vi träffades Anne! Glömde jag säga att jag kunde vara ganska kaxig och bitchig också? hehe...
-Brevid mig..Sa hon, och jag nickade på huvudet. Hellre henne än någon av killarna.
Jag hoppades bara inte på att mamma och Anne fixat den här resan för att få mig och Harry sams, för isånnafall var det här bara slöseri med pengar...
Jag var väl förberedd, med saker att göra under timmarna på flyget. Jag hade 3 böcker med mig, ett fullladdat batteri till min Iphone och Ipod. Och tuggummi. Precis när vi satt oss på flyget så satte jag igång musiken och började läsa första boken av The hunger games - Trilogin.
Killarna som satt framför oss, och snett framför pratade för fullt, och jag behövde höja musiken, för att inte lockas av vad dem pratade om.
Kapitel 2, vad tycks? :)
Där fick ni också svaret på vem hon gjorde slut med, för 3 år sen... :)
(Dem här meningar som står i "kursiv text" är typ ironiska tankar från Sarah...
~Kapitel 1~
3 ÅR SENARE
Jag satt mittimot mamma vid middagsbordet, och vi båda satt och åt i tystnad. I vanliga fall brukade det aldrig vara speciellt tyst, eftersom det alltid fanns saker att prata om. Men just idag var det helt tyst. Hela dagen hade vi bara varit hemma, tysta. Det var skönt, när mamma förstod att jag inte var på så bra humör. Så hon lät mig vara.
Jag skulle precis tacka för maten, när mamma hindrade mig, genom att öppna munnen. Påväg på att säga något.
-Jag tänkte att vi kanske kunde åka på semester? Jag och en vän till mig har pratat om det länge och... Började hon, och jag kände nästan hur det börjat värka i kinderna av det stora leendet jag haft i ansiktet dem senate 10 sekunderna.
-Jätte gärna! Sa jag, och öven mamma fick ett leende på läpparna
-Thailand? Frågade hon, och jag började skratta av lycka. Hon visste hur länge jag velat åka utomlands, speciellt till Thailand. Hon ställde sig upp, och jag gav henne en lång hård kram.
.Då blir det du,jag, Anne och hennes barn, som åker till Thailand i 2 veckor, om 1 månad! Sa hon, och jag gjorde några små glädje skutt. Mamma och jag hade sparat i flera år till en utomlandsresa, men när dem pengarna hade gått till att fixa en vattenskada och så i huset, så hade vi gett upp hoppet. Men nu för bara 2 år sen, så hade hon fått ett riktigt bra jobb, och vi hade en massa pengar över till saker som att resa.
*3 veckor, & 5 dagar senare*
Jag vaknade upp av att väckarklockan ringde, klockan var halv 7, och jag tittade mig frågande runt i rummet. Något stämde inte?
-Fan! Sa jag tyst för mig själv och stängde av väckarklockan. Det var första dagen av sommarlovet, och jag måste ha glömt ha stängt av alarmet igår. Klockan var halv 7, och nu skulle det bli omöjligt för mig att somna. Jag var lixom inställd på att vakna halv 7 varje dag, och gå ut och springa innan skolan. Så jag bestämde mig för att göra det också idag. Jag skulle fortsätta med det under sommarlovet, fast kanske sova till iallfall 8 då. Jag har aldrig direkt gillat att sova, och var därför en morgon människa. Och jag var fotobllsspelare, vilket betydde att jag behövde hålla konditionen uppe, även under sommaren.
Jag bytte om till mina vanliga springkläder, och satte upp mig mörkbruna långa hår i en hög hästsvans.
Sen sprang jag min vanliga rundtur, och hälsade på min granne. Som gick ut med sin lilla söta hund, som vanligt.
Det var ganska tomt på Londos gator,vid den här tiden. Jag och mamma hade flyttat hit till London, för 3 år sen. Eftersom vi båda behövde något nytt, efter att pappa lämnat oss, och jag hade haft lite problem med killen jag då hade varit tillsammans med i knappast 1 månad, innan det som hände, hände....
När jag kom hem, så gick jag direkt in i duschen, och tog en lång härlig dusch. Till skillnad från när det var skola, och jag behövde duscha på minst 5 minuter, för att hinna med allt annat.
När jag var klar, så virade jag en handduk runt mig, och när jag öpnade dören, så möttes jag av en kall vind som slog mot mig. Jag rös till, och gick upp för trappen till mitt rum, så såg jag att mamma kom ut från sitt rum och gav mig en frågande blick.
-Du inser väll att du är ledig? Frågade hon och gav ifrån sig ett litet skratt.
-Glömde..Sa jag och stängde sedan dörren till mitt rum efter mig. Jag nästan sprang till min garderob för att snabbt sätta på mig kläder.
Riktigt kort kapitel, + bildbrist...
Men kapitel 2 blir längre...
Kommentera gärna vad ni tycker :)
Kommer också komma något passande namn till novellen, när jag väl kommer på något bra :)
~Prolog~
-Varför glor alla? Frågade jag irriterat Veronica, när vi gick i skolans korridor, påväg till lektion. Blickarna gjorde mig okoncentrerad. Som om jag inte redan var tillräckligt okoncentrerad, över gårdagens händelse...
Den här novellen kommer handla om Sarah. 18 år.
Försökte göra en liten prolog. Egentligen avslöjar den inte speciellt mycket. Men det kommer såklart i kommande kapitel. prologen utspelar sig typ några månader innan killarna sökte till X-factor. Vill inte avslöja vem det handlar om,än!
-Vad tror du? Det är typ årets händelse här på skolan...Alla snackar om er! Sa Veronica glatt, och jag gav henne en irriterad blick.
-Årets händelse? Frågade jag, och hon drog ner mig på en stol brevid henne längst bak i klassrummet.
-Om skolans populäraste par gör slut, så är det såklart något stort! Sa hon tyst, för att ingen skulle kolla. Vilket alla redan gjorde. Igentligen borde Veronica vara den som alla kollade nyfiket på. Men det som hänt mig var tydligen mycket värre. Vilket jag verkligen inte tyckte.
Igentligen borde både jag och Veronica vara hemma, och gråta floder. Men vi försökte fortsätta med våra liv normalt, så gått som det nu skulle gå.
Veronica hade det lite enklare eftersom killen som i stort sätt förstört hennes liv, inte gick i samma skola.
Men han gick i samma klass som mig, och det skulle vara omöjligt att undvika honom.
Det var riktigt pratat i klassen idag, och jag förstod, och hörde vad dem pratade om.
Som om dem inte änns brydde sig om att jag satte några meter ifrån dem.
Jag hade nästan lust att gå fram och berätta för dem hur allt igentligen gått till, eftersom rykterna just nu inte alls var i närheten av sanningen. Men jag lät bli.
Lektionen skulle just börja, när plötsligt dörren rycktes upp och han kom in. Hela klassen tystnade, och dem flesta kollade på honom.
Våra blickar möttes, och jag fick en klump i halsen. Men jag kunde på något sätt in kolla bort. jag var som förlamad i ögonblicket. Han drog iallafall bort blicken från mig, och stängde dörren efter sig med en smäll när han förvann ut mot korridoren igen. Hans ansikte var lite blåslaget, och jag kunde se att han hade ont, vilket gjorde ont inuti mig. Även fast jag inte ville bry mig om honom något mer.
Veronica gav mig en frågande blick, och jag skakade på huvudet, som ett svar på att det var okej. Vilket det egentligen inte var.
Lektionen började och jag lutade mig över bänken, med huvudet gömt mellan mina armar. Jag stängde ögonen, och försökte koppla bort Ms.Smith´s irrterande röst.
-Sarah...Sarah? Hörde jag en röst säga, och det kändes som ett eko.
-Sarah! Skrek någon plötsligt till, och jag for upp från min bänk. Ms.Smith stod framför min bänk, och kollade irriterat på mig.
Hon skulle precis säga något, när plötsligt Victor ropade att lektionen var slut. Och alla var ute ur klassrummet på några sekunder.
Seth,Victor och Dave om fram till oss, och dem alla frågade hur jag mådde. Dem 3 killarna var mina närmaste vänner, förutom Veronica då.
-Wow, ni är dem första som frågar...Sa jag, och dem kollade lite ledsamt på mig. Egentligen borde jag kanske haft fler som stöttat mig. Men eftersom alla trodde att jag hade gjort något hemskt, som fått oss att göra slut. Så var ingen direkt på min sida. Inte änns dem, jag annars skulle kallat vänner. Alla verkade vara emot mig...
Månader gick, och han hade på något sett fått reda på att jag skulle flytta till London. Och han började undvika min blick, och mig. Som om han var sur på mig eller något sånt?
Dagen innan vi skulle flytta till London, så fick jag ett meddelande från "Okänt nummer". Men jag såg på direkten vem smset var ifrån. Såklart jag kunde hans mobilnummer utantill, även fast jag helst av allt ville glömma bort det.
-Vem smsade? Frågade Veronica, som satt brevid, nyfiket.
Jag ignorerade att svara, utan läste istället igenom smset om och om igen. och ju fler gånger jag läste det, ju argare blev jag. Jag slängde iväg mobilen i soffan. Och orden han skrivit ekade i mitt huvud
Please, remember me...
Den här novellen kommer handla om Sarah. 18 år.
Hennes hjärta har krossats, och mamman fick ett bra jobb i London. Så Sarah och hennes mamma bestämmer sig för att flytta till London. Där dem båda kan starta om.
Försökte göra en liten prolog. Egentligen avslöjar den inte speciellt mycket. Men det kommer såklart i kommande kapitel. prologen utspelar sig typ några månader innan killarna sökte till X-factor. Vill inte avslöja vem det handlar om,än!
Vem tror ni Sarah precis gjort slut med?
Kommentera gärna vad ni tycker och tänker :)
Har skrivit några kapitel, och kapitel 1 kommer upp imorgon!
