---

---

Jag satt och åt middag, jag hade precis sätt mammas bil köra upp på uppfarten. Så om några sekunder skulle hon komma in och bli lika glad som vanligt över middagen jag lagat.

-Vad gott det luktar,gumman! Sa hon glatt och la posten på köksbänken. Jag log lite smått som tack, och började genast leta i högen efter något intressamt. Där var den! Min älskade tidning, med det senaste skvallret från kändisarna. Jag märkte genast vad det stod på tidningens framsida, och blev inte lika sugen att läsa tidningen längre.

-Vilka skulle igentligen med till Thailand? Frågade jag, eftersom jag helt hade glömt bort att jag och mamma inte alls skulle dit ensamna. Jag hade haft fullt upp med att shoppa till resan.

-Anne och hennes son, sen några av hans kompisar! Sa hon, och jag nickade långsamt på huvudet. Hoppas någon av hans kompisar var en tjej. Jag hade ingenting emot att umgås med killar, eftersom det typ bara det jag gjort dem senaste åren.

-Bara killar? Frågade jag, och mamma nickade ledsamt på huvudet. Hon förstod nog min "situation" Även fast hon också visste att jag föredrog att hänga med killar. Jag var inte direkt någon "pojkflicka" om man säger så, men jag har alltid gillat att sporta och så, till skillnad från nästan alla andra i min klass. Visst, gillade jag "tjejiga" saker som smink, timmars av killprat också. Men jag träffade inte mina tjejkompisar så ofta, förutom några lektioner i skolan.

-Men vem ska jag shoppa i timmar med då? Frågade jag lite halvironiskt, och mamma skrattade. Jag visste redan innan hon öppnat munnen, vad hon skulle säga eller ge som förslag,så jag hindrade henne.

-Förutom med dig, och Anne då! Sa jag, och mamma gav ifrån sig en liten suck. Vi två stod varandra ganska nära, iallfall tillräckligt nära!

Efter maten, bestämde jag mig för att ändå läsa igenom tidningen. Såklart var nästan bara postrar på dem, och som vanligt rev jag ut dem ur tidningen och kastade dem i soptunnan.

"One Direction special" Stod det på framsidan, och det var en intervju och så med dem. Jag suckade snabbt och bläddrade vidare. Förut stannade alltid min blick på killen med brunt lockigt hår, som sedan ritats över med en penna. Men Nu stannade istället blicken på en svarthårig kille, Men bara för att han var otroligt snygg. Dem alla irriterade ändå mig, bara för att dem var kompisar med Harry. Killen som fick mig att må dåligt i över 1 år. Det tog över 1 år att änns komma över honom! Tur att jag iallfall aldrig mer behövde se honom mer In real life.

Idag skulle vi åka till Thailand, och jag längtade verkligen! Klockan var halv 9, och jag var lika pigg som vanligt. Fast idag hade jag inte varit ute och sprungit. jag var bara väldigt ivrig inför resan, och över att sola 2 veckor i Thailand. Jag hade riktigt lätt för att bli brun i solen, vilket jag var väldigt glad över.

Jag och mamma satt nu på flygplatsen och väntade på att dem andra skulle komma.

-Där kommer dem ju! Sa mamma glatt och ställde sig upp. Jag kollade upp, och såg en kvinna, antagligen Anne, med 5 killar efter sig. Hoppas dem är snygga, hoppas dem är snygga! Tänkte jag för mig själv, och ställde mig upp brevid mamma. Dem alla 5 hade glasögon på sig, och det verkade som om dem gömde sig för någon eller så, konstigt?

Dem kom närmare, och dem tog nästan av sig sina solglasögon tidigare. Min blick flög förbi killarna, och jag stannade på den ena brunhåriga killen. Snälla säg inte att jag såg rätt!!

Mitt hjärta gick i 180, och det kändes som att jag skulle spy. jag letade lite diskret efter en soptunna i närheten..

Vart är alla soptunnor? Tänkte jag för mig själv, och bet mig i läppen. Inte flippa ut, och börja gråta eller så! Lugna ner dig...

Jag tittade upp från marken igen, och såg killen med det svarta håret från tidningen, hette han Liam? Äsch, vem bryr sig, efter 2 veckor med dem skulle jag säkert kunna dem.

Dem var nog alla trötta, och verkade kämpa med att säga hej och le åt mig.

jag log tillbaka, och märkte att mamma och Anne stod och pratade för fullt. Damn... Jag kunde se från ögonvrån att Harry försökte få ögonkontakt med mig, men på någon sätt kunde jag inte sluta kolla på killen med svart hår.

Ena killen, som tydligen hette Louis, presenterade alla, till och med Harry. Antagligen hade han inte berättat om oss för killarna. Kanske var bäst för alla. Den här Thailand resan vart genast mycket tråkigare. Jag behövde iallafall inte prata med honom, eller dem för den delen.

-Hej Sarah, det var länge sedan! Sa Anne, och kramade lätt om mig,som om hon inte alls kom ihåg vad dem hände förra gången vi sågs.. Snälla Anne, vi vet båda att du kommer ihåg vad som hände senaste gången vi träffades.

-Ska vi gå mot gaten? Frågade hon oss alla, och vi började gå för att checka in väskorna och så. jag slängde en snabb blick på Harry, och blicken han gav mig var..tom! Ingen glädje, ingen sorg, bara tom. Jag kollade snabbt bort igen, och gav mamma istället en sur blick. Och hon verkade förstå varför hon fick den.

-Vart sitter jag? Frågade jag, när vi gick i gången mot flygplanet. Killarna kollade lite konstigt på mig, som om jag inte kunnat prata innan? Jag var en tjej som faktist pratade riktigt mycket, och hade riktigt lätt att lära känna nya människor. Det var bara dem där 5 killarna jag inte kände något behov att prata med.

-Vart vill du sitta? Frågade mamma, och jag gav henne en irriterad blick

-Svara bara på min fråga...Sa jag, och Anne skrattade lite. Ja, min attityd hade faktist inte ändrats sen förra gången vi träffades Anne! Glömde jag säga att jag kunde vara ganska kaxig och bitchig också? hehe...

-Brevid mig..Sa hon, och jag nickade på huvudet. Hellre henne än någon av killarna.

Jag hoppades bara inte på att mamma och Anne fixat den här resan för att få mig och Harry sams, för isånnafall var det här bara slöseri med pengar...

Jag var väl förberedd, med saker att göra under timmarna på flyget. Jag hade 3 böcker med mig, ett fullladdat batteri till min Iphone och Ipod. Och tuggummi. Precis när vi satt oss på flyget så satte jag igång musiken och började läsa första boken av The hunger games - Trilogin.

Killarna som satt framför oss, och snett framför pratade för fullt, och jag behövde höja musiken, för att inte lockas av vad dem pratade om.

---

---

---

Kapitel 2, vad tycks? :)

(Dem här meningar som står i "kursiv text" är typ ironiska tankar från Sarah...