-Vad tror du? Det är typ årets händelse här på skolan...Alla snackar om er! Sa Veronica glatt, och jag gav henne en irriterad blick.

-Årets händelse? Frågade jag, och hon drog ner mig på en stol brevid henne längst bak i klassrummet.

-Om skolans populäraste par gör slut, så är det såklart något stort! Sa hon tyst, för att ingen skulle kolla. Vilket alla redan gjorde. Igentligen borde Veronica vara den som alla kollade nyfiket på. Men det som hänt mig var tydligen mycket värre. Vilket jag verkligen inte tyckte.

Igentligen borde både jag och Veronica vara hemma, och gråta floder. Men vi försökte fortsätta med våra liv normalt, så gått som det nu skulle gå.

Veronica hade det lite enklare eftersom killen som i stort sätt förstört hennes liv, inte gick i samma skola.

Men han gick i samma klass som mig, och det skulle vara omöjligt att undvika honom.

Det var riktigt pratat i klassen idag, och jag förstod, och hörde vad dem pratade om.

Som om dem inte änns brydde sig om att jag satte några meter ifrån dem.

Jag hade nästan lust att gå fram och berätta för dem hur allt igentligen gått till, eftersom rykterna just nu inte alls var i närheten av sanningen. Men jag lät bli.

Lektionen skulle just börja, när plötsligt dörren rycktes upp och han kom in. Hela klassen tystnade, och dem flesta kollade på honom.

Våra blickar möttes, och jag fick en klump i halsen. Men jag kunde på något sätt in kolla bort. jag var som förlamad i ögonblicket. Han drog iallafall bort blicken från mig, och stängde dörren efter sig med en smäll när han förvann ut mot korridoren igen. Hans ansikte var lite blåslaget, och jag kunde se att han hade ont, vilket gjorde ont inuti mig. Även fast jag inte ville bry mig om honom något mer.

Veronica gav mig en frågande blick, och jag skakade på huvudet, som ett svar på att det var okej. Vilket det egentligen inte var.

Lektionen började och jag lutade mig över bänken, med huvudet gömt mellan mina armar. Jag stängde ögonen, och försökte koppla bort Ms.Smith´s irrterande röst.

-Sarah...Sarah? Hörde jag en röst säga, och det kändes som ett eko.

-Sarah! Skrek någon plötsligt till, och jag for upp från min bänk. Ms.Smith stod framför min bänk, och kollade irriterat på mig.

Hon skulle precis säga något, när plötsligt Victor ropade att lektionen  var slut. Och alla var ute ur klassrummet på några sekunder.

Seth,Victor och Dave om fram till oss, och dem alla frågade hur jag mådde. Dem 3 killarna var mina närmaste vänner, förutom Veronica då.

-Wow, ni är dem första som frågar...Sa jag, och dem kollade lite ledsamt på mig. Egentligen borde jag kanske haft fler som stöttat mig. Men eftersom alla trodde att jag hade gjort något hemskt, som fått oss att göra slut. Så var ingen direkt på min sida. Inte änns dem, jag annars skulle kallat vänner. Alla verkade vara emot mig...

---

Månader gick, och han hade på något sett fått reda på att jag skulle flytta till London. Och han började undvika min blick, och mig. Som om han var sur på mig eller något sånt?

Dagen innan vi skulle flytta till London, så fick jag ett meddelande från "Okänt nummer". Men jag såg på direkten vem smset var ifrån. Såklart jag kunde hans mobilnummer utantill, även fast jag helst av allt ville glömma bort det.

-Vem smsade? Frågade Veronica, som satt brevid, nyfiket.

Jag ignorerade att svara, utan läste istället igenom smset om och om igen. och ju fler gånger jag läste det, ju argare blev jag. Jag slängde iväg mobilen i soffan. Och orden han skrivit ekade i mitt huvud

---

Den här novellen kommer handla om Sarah. 18 år.

---

---

---

Försökte göra en liten prolog. Egentligen avslöjar den inte speciellt mycket. Men det kommer såklart i kommande kapitel. prologen utspelar sig typ några månader innan killarna sökte till X-factor. Vill inte avslöja vem det handlar om,än!