---

---

---

---

---

---

Tips på hur jag kan avsluta denna novell?

-Hon är hos Seth, som bor...där! Sa hon och pekade på huset brevid. Vi nickade, och började gå dit istället.

-Kul att träffa Veronica igen? Frågade jag för att reta Niall. Han gav mig en sur blick, och knuffade till mig litelätt.

-Speciellt nu när hennes kille också är där! Sa jag och skrattade. Medans Niall bara suckade. Jag tyckte faktistlite synd om honom.

Niall knackade den här gången på dörren, och lyckades bättre. Ännu en gång drog jag efter andan när jag hördefotsteg komma närmare.

-Du behöver inte vara sur på Sarah,för att hon är tillsammans med Harry! Sa jag irriterat till Seth som bara suttit tyst och suckat dem senaste timmarna efter att vi kommit hem från Sarah. Seth blev inte speciellt glad, när han kommit in i Sarahs sovrum och sett dem lika sked med varandra. Jag vet inte varför det stör honom så mycket, men någon bra anledning hade han säkert, vad han och Harry bråkat om visste ingen förutom dem två, men det hade säkert något att göra med hur dem tyckte för varandra.

-Jag vet, förlåt! Sa han och pussade mig på pannan. Skratt från rummet brevid hördes, och vi båda sken upp i varsit leende.

-Det går bra för Nathan och tjejen va? Frågade jag, och han ryckte glatt på axlarna.

-Så vad hände mellan dig och Harry förut? Frågade jag försiktigt, och leendet på Seths läppar försvann. Det är jag, känd som glädjeförstörare...

-Du vet att jag inte vill prata om det! Sa han, och vi gav ifrån oss en suck samtidigt. Hans lutade mer åt frustrerad hållet, medans min suck var åt mer misslyckad hållet.

----

-Hur mycket är klockan? Frågade jag efter några timmar av tv-spelande. Jag hade bett Sarah ringa mig, men antog att hon inte vaknat ännu.

-Halv 12, hurså?

-Sarah skulle ringa...Sa jag och han skrattade lite åt mig.

-Om du väntar på att hon ska ringa, så ni kan prata i timmar. Så vet du att jag gärna ställer upp! Sa han skämtsamt, och jag skrattade ironiskt åt han.

-Men seriöst,ska ni prata i timmar? Frågade han nu lite allvarligare, och jag log stort mot honom

-Nej, jag ska bara fråga hur hon mår. Sa jag och ryckte på axlarna.

Vi hade precis hämtat upp Harry från Sarah,för att kunna åka till en intervju. Harry och Sarah verkade vara sams igen, men Harry såg helt förstörd ut ändå.

-Så vad var sanningen med all drama? Frågade Louis, och viftade lite med händerna när han sa drama.

-Hon var sjuk,så Seth och Veronica var där...Sa han, och Liam skrattade. Han var den enda som skrattade...

Men såklart fattade alltid han något som vi andra inte gjorde.

-Så du umgås just nu med, två av dina ex + en kille du hatar...Ser ut att gå bra för dig! Sa han och vi andra började skratta lite smått. Liam hade rätt, det var tillräckligt ironiskt att han var på semester med sitt ex, men nu "umgicks" han också med två andra av sina "gamla vänner". Vilka han inte direkt skrytit om...

Jag var glad över att det inte hände något mellan Sarah och Harry. Något jag var mindre glad över var att Zach, en kille jag var kompis med. Sagt att han och Sarah kände varandra, och dem verkade känna varandra lite förbra, enligt mig.

Men just nu ville jag inte ta upp det med Harry. Först skulle jag prata med Sarah.

Zach hade skrytit mycket om att ha hennes nummer. Och det sista jag ville var att Harry skulle bli sårad över att ha hittat Sarah och Zach,eller någon annan, kyssas eller något annat värre.

Inte för att Sarah såg ut som en sån person som var otrogen eller så. Men vem vet...

-Är hon frisk nu då? Frågade jag, och han nickade på huvudet.

----

Killen som intervjuade oss kom med ungefär samma frågor som brukade ställas. Och jag tror att Harry var lite nervös över när frågan om vilka som var singlar, skulle komma.

-Jag träffar någon just nu... Var Harrys svar, när frågan kom. Man såg på honom, att hela situationen var ganska obekväm, för han visste att han skulle få ännu fler papparazzis runt sig. Vilket han sagt att Sarah inte riktigt skulle gilla att bli förföljd. Eftersom hon inte riktigt gillade hela grejen med kändisskapet.

Hon ville kunna leva normalt, även fast det skulle bli en lite skillnad nu när hon var tillsammans med Harry.

-----

Idag skulle jag till Sarah för att prata med henne. Varken killarna, eller hon. Visste att jag skulle till henne.

Eller jo, Niall visste. Så han skulle hänga med mig.

Vi stod utanför dörren hos Sarah, och Niall knackade tyst och försiktigt på dörren.

Jag gav honom en slags är-du-seriös? blick, och han kollade frågande på mig.

-Om du vill att någon ska öppna,får du knacka ordentligt! Sa jag och knackade. Han kollade lite ursäktande på mig, och jag tog ett ljupt andetag när jag hörde fotsteg komma närmare dörren. För det första, så kände vi inte Sarah såhär jätte bra. Och för det andra så skulle vi inte direkt prata om något speciellt roligt.

Dörren öppnades, och en kvinna öppnade, säkert Sarahs mamma. Hon kollade lite frågande på oss, och jag kunde se i ögonvrån att Niall försökte sig på ett stort leende.

-Är Sarah hemma? Frågade jag, och hon skakade på huvudet.

-Hon är hos Seth, som bor...där! Sa hon och pekade på huset brevid. Vi nickade, och började gå dit istället.

-Kul att träffa Veronica igen? Frågade jag för att reta Niall. Han gav mig en sur blick, och knuffade till mig lite lätt.

-Speciellt nu när hennes kille också är där! Sa jag och skrattade. Medans Niall bara suckade. Jag tyckte faktist lite synd om honom.

Niall knackade den här gången på dörren, och lyckades bättre. Ännu en gång drog jag efter andan när jag hörde fotsteg komma närmare.

-Vem pratar du med? Frågade Seth, och kom in i endast en handduk runt midjan.

-Harry..Har du duschat? Sa jag och kollade frågande på honom.

-Efter att du spydde ner mina byxor, så ja! Sa han och skrattade lite. Veronica kom tillbaka från köket med ett glas vatten till mig.

-Vad ville Harry då? Frågade Veronica, och Seth gick hem till sig för att byta om, i min One Piece. Väldigt snyggt!

-Jag vet inte, han la bara på? Sa jag tyst, och kände en tår rinna ner för min kind. Jag vet inte varför jag grät, men jag tror att det beror på att jag var sjuk.

-Vi pratade bara, sen ropade Seth och...Sa jag försiktigt, och fick sedan panik. Han hade kanske missuppfattade allt, och..Fan!

-Jag måste ringa Harry! Sa jag och satte mig hastigt upp i sängen. Allt började snurra, och jag la mig illamående ner igen. Jag hatade verkligen att vara sjuk. Fast det blev lite bättre när man hade två vänner brevid sig.

-Nej, du ligger kvar! Sa Veronica och jag kollade surt på henne.

-Harry missuppfattade säkert allt, och nu måste han tro...han kommer...Sa jag i panik, och Veronica la en fuktig handduk på min panna.

-Du kan ringa honom imorgon! Sa hon, och jag suckade högt.

Jag tänkte precis stänga ögonen, när det knackade på dörren. Jag hörde på knackningen att det var Seth.

-Missat något? Frågade han glatt, och slängde igen dörren med foten.

-Faktist...Började Veronica, och han kollade lite frågande på oss båda.

-Det var ditt fel att Harry la på, han måste trott att jag var otrogen eller något...Sa jag med en suck. Och Seth skrattade bara åt det.

-Vilken snubbe...Sa han, och satte sig vid fotändan av min säng.

Jag somnade efter ett tag, och nästa gång jag vaknade var det morgon igen. Eftersom mamma var borta över helgen, så var Seth och Veronica snälla och hjälpte mig. Om mamma fått reda på att jag var sjuk, och hade hög feber. Så skulle hon just nu vara på nästa flyg tillbaka till London. Därför avstod jag från att berätta för henne.

Jag mådde betydligt bättre idag, även fast mitt huvud fortfarande gjorde ont.

Jag tog mitt täcke runt mig, och gick ut till vardagsrummet, och möttes av Seth och Veronica som låg och sov i soffan.

-Jag trodde ni gick hem igår? Frågade jag högt, och dem båda vaknade upp i ett ryck, och kollade frågande på mig.

-Jag ska bara ringa Harry, så...Sa jag och viftade lite med min mobil.

Dem båda nickade, och jag ringde Harry. Ton efter ton gick, och jag var nära på att ge upp.

-Ehm..Du vet väll att klockan bara är halv 6?! Utbrast Veronica plötsligt, och jag kollade fort på klockan. Såklart sov säkert Harry nu.

Jag tänkte precis lägga på, när jag hörde ett tyst hallå? från Harry.

-Hej, Harry...Är du vaken? Frågade jag lite försiktigt, och stängde dörren efter mig när jag klev ut genom dörren, och satte mig på en av stolarna på terassen.

-Har inte riktigt kunnat sova. Sa han med en suck, och jag tänkte tillbaka till gårdagen.

-Det är inte som du tror...Började jag, och hörde en massa olud i bakrunden hos honom, som om han var utomhus.

-Och vad tror jag, då? Frågade han med en suck, som om han var ointreserad av att höra sanningen.

-Att jag hade någon kille över, kanske? Frågade jag, och Harry skrattade lite smått. Men det var inte riktigt något glatt skratt.

-Helt rätt, Så...? Frågade han. Det här var nästan skrattretande, vad trodde han om mig igentligen?

-Jag gjorde absolut inget av det du tror, jag har varit sjuk, så Seth och Veronica var och hjälpte mig! Sa jag, med en irriterad ton.

-Okej, inget som smittar va? Frågade han lite gladare.

-Nej,bara feber och så...Sa jag, och drog täcket upp till hakan. Det var riktigt kallt ute, men iallafall skönare här, än att svettas sönder inomhus.

-Kan jag komma över? Frågade han, och jag kunde höra skratt innifrån huset. Vad gjorde Veronica och Seth igentligen?

-Jag vet inte, jagvill inte att du ska bli smittad. Sa jag, och ännu en gång kom det ett skratt från Harry, men den här gången var det mer av ett glatt skratt.

-Du verkar må tillräckligt bra för att sitta utomhus iallfall? Frågade han lite skämtsamt. Hörde man så tydligt att jag var utomhus?

-Vad menar du? Frågade jag och kollade mig runt lite. Och såg han stå lutad mot sin bil strax nedanför våran uppfart. Jag sken upp i ett leende, och avslutade samtalet.

Vi började gå mot varandra, och vi möttes upp i en lång kram. Jag försökte släppa taget, men han tog bara ett hårdare grepp om mig.

-Tänk om någon ser oss? Frågade jag oroligt och Harry släppte.

-Och det skulle vara så farligt? Frågade han, och jag gav honom en frågande blick

-Om man inte vill hamna på första sidan,så...! Sa jag och började gå mot huset, men kom på att Seth var där.  Jag hade inte riktigt räknat med att Harry skulle komma förbi...

-Det kommer ju komma ut förr eller senare...Sa han och ryckte på axlarna. Som om han inte alls tyckte att det var någon stor sak att hela mitt liv kanske förändrats om vårat förhållande kommer ut.

-Ja,men helst inte idag! Sa jag med en suck, och Harry kollade oroande på mina...läppar?

-Dina läppar är helt blåa, du måste in! Sa han allvarligt, och jag kollade ner på mina bara fötter. Jag hade endast ett par tunna strumpor på mig.

-Jag tror inte att det är någon bra idé! Sa jag när Harry drog med mig mot dörren. Han öppnade den, och vi möttes av Seth och Veronica som låg och sov i soffan.

Jag gav Harry en menande blick, och han höjde ögonbrynen.

Vi gick in till mitt sovrum och jag la mig försiktigt i sängen. Hela huvudet snurrade, och jag såg bara prickar framför mina ögon. Att spendera tid ute i kylan kanske inte var det bästa för en sjuk person...

-Vad gjorde du ute i kylan igentligen? Frågade han, och la sig brevid mig, fast ovanför täcket.

-Frågade mig själv precis samma sak! Sa jag, och han tog armen runt mig.

-Du är så varm...Var det sista jag kom ihåg jag sagt innan jag somnat, och vaknat någon timme senare.

Harry sov djupt, och jag log åt hur söt han såg ut när han han sov. Och krånglade mig försiktigt ur hans grepp.

Jag gick med långsamma steg mot badrummet och letade upp en huvudvärkstablett, sen gick jag till köket och tog ett glas vatten.

Seth och Veronica hade gått hem. Veronica hade skrivit en lapp, och berättat att dem gått hem strax efter att jag och Harry kommit, och att jag skulle ringa när jag läst lappen. Varför skickade hon inte bara ett sms?

Klockan var 8, så jag tänkte vänta iallafall till lunch, med att ringa.  Jag tror vi alla 4 behövde sova lite just nu.

När jag kom tillbaka in i sovrummet, låg Harry precis likadant som när jag lämnat rummet.

Jag kröp försiktigt in brevid honom, och la hans arm över mig.