~Kapitel 27~
Förra kapitlet -
Tips på hur jag kan avsluta denna novell?
-Jag fattar inte riktigt varför han överregerade så? Sa jag, och sparkade iväg en sten. Jag kunde se i ögonvrån att Liam kollade på mig.
-Ehm..Du och Zayn anklagade Sarah för att ha varit otrogen, och nu verkar hon tro att vi alla tycker att hon är sån! Sa Liam, och jag suckade.
-Men det var inte så vi menade! Sa jag med en suck, och Liam gav mig en ledsam min innan han svängde av vid sin lägenhet. Medans jag fortsatte vidare förbi Nandos.
Jag funderade på att ringa Sarah och be om ursäkt. Men just nu stod nog Harry i första hand.
-Harry? Ropade Veronica glatt,men förvirrat efter att ha öppnat dörren. Jag började långsamt och ljudlöst gå nerför trappen, och såg dem stå och prata lite smått.
Han kollade lite ledsamt på mig, och jag förstod att han och killarna pratat med varandra.
Det enda jag inte visste,var om han var sur på mig, eller på killarna.
Mamma var inte hemma, så jag och Harry gick hem till mig. och vi satte oss i soffan i vardagsrummet. Han öppnade munnen för att prata, men ångrade sig. Så jag bestämde mig för att säga något istället.
-Jag vet inte vad dem sa, men jag och killen Zayn pratar om, har aldrig träffats! Sa jag, och han kollade frågande på mig.
-Men Zayn sa...Började han, men avbröts sig och gav mig ännu en frågande blick.
-Vi pratade tydligen inte änns om samma person, och jag vet inte varför den killen vet vem jag är? Sa jag, och Harry skrattade lite tyst åt det.
-Du vet väll att det har kommit ut bilder på dig, och oss! Sa han, och jag kollade chockat på honom.
-Va, hur..?
-Från när vi träffades utanför dig, när du var sjuk, och från igår när du var på starbucks med Veronica...Sa han, och jag la mig ner i soffan med en suck.
-Jag ser säkert hemsk ut på bilderna, när jag står i pyjamas?! Utbrast jag, och tog en kudde för ansiktet.
-Jag tycker iallfall att du såg bra ut på bilderna! Sa han, och jag kände han komma närmare. Jag tog försiktigt bort kudden från ansiktet och såg att Harry bara var någon decimeter ifrån mitt ansikte.
-Som alltid...La han till innan han kysste mig.
-Så vem är Zach då? Frågade han efter några kyssar, och jag satte mig upp med en tyst suck. snacka om att förstöra stämningen...
-En kompis bara! Sa jag och ryckte på axlarna.
-Har ni umgåst mycket på senaste tiden eller? Frågade han i en lugn ton, och jag förstod att han inte direkt var arg eller trodde att det var något mellan oss. Han ställde nog frågan bara som en allmän fråga.
-2 gånger typ? Sa jag och ryckte på axlarna.
Det blev tyst mellan oss ett tag, så jag satte på TVn. Harry gäspade och la sedan långsamt armen runt mina axlar. Jag försökte vara seriös, men brast ut i skratt efter bara några sekunder.
Han tog snabbt bort armen, och när jag kollade upp på honom såg han lite obekväm ut. Han hade ju inte gjort fel eller något, det var bara oerhört kul.
Jag drog tillbaka armen runt mig och kysste honom.
*Veronicas perspektiv*
Några timmar senare
Jag hade äntligen fått tag i Sarah efter att ha ringt henne flera. Hon hade tydligen varit med Harry dem senaste timmarna. Och nu när både Seth och Harry var upptagna med annat, så hade jag och Sarah bestämt oss för att åka iväg någonstans.
-Så vart ska vi då? Frågade Sarah efter att ha åkt en bit längst gatan med våra longboards.
-Ingen aning! Sa jag med ett skratt, och hon log lite smått. Det var härligt att känna känslan att stå på longboarden igen, känna vinden i håret, och bara kunna slappna av. Det var bra att vi inte bodde i den mest centrala delen av London, eftersom gatorna vi åkte på, just nu var ganska tomma.
Vi åkte runt i någon halv timme till, och det började bli mörkt ute. Och ingen av oss visste riktigt vart vi var. Eller hade ork att åka hem igen.
-Nu då? Frågade jag, och satte mig ner på longboarden.
-Vi kan checka in på hotellet här, och så åker vi hem imorgon? Gav hon som förslag, och jag suckade.
-Med vilka pengar? Frågade jag, och nu var hon den som suckade.
-Ingen aning...
Hon satte sig brevid mig och fiskade upp mobilen från sin byxficka. Och jag såg att hon ringde Seth. Såklart var hon den av oss som alltid hade mobilen med sig. Hon var typ beroende av sin mobil, medans jag knappast använde min.
-Han kommer om 10 minuter! Sa hon glatt, och jag kollade frågande på henne.
-Så ni la på utan att jag fick prata med honom? Frågade jag lite halvironiskt.
Hon skrattade lite åt mig, och jag kollade mig runt lite. Det fanns inga intressanta affärer vi kunde fördröja tiden i. Så vi kunde lika gärna sitta här ute och vänta.
-Så hur går det för dig och Harry då? Frågade jag tyst, och hon väntade med att svara tills några tjejer i vår ålder gått förbi.
-Bra antar jag...? Sa hon och ryckte på axlarna.
-Har ni...? Frågade jag, och kollade lite menande på henne. Hon kollade först lite frågande på mig, men brast sedan ut i skratt.
-Privat! Sa hon snabbt. Och jag fattade svaret själv.
-Du fick veta när jag och Seth had..Började jag och hon avbröt mig fort.
-Ja, men...Började hon, men kom sen av sig och suckade istället.
-När hände det? Frågade jag, och när hon inte sa något svar, så kollade jag menade på henne. Hon hade ställt en massa frågor till mig om det förut.
-Du frågade aldrig frågor när jag och Jacob...Började hon, men kom på sen själv vad hon sagt.
-Jacob också? Och Matt? Frågade jag förskräckt, och kollade med stora ögon på henne.
-Din lilla bitch! Sa jag på skämt, och hon började skratta.
Seths bil rullade in på parkeringen där vi satt, och vi båda började gå med snabba steg mot bilen.
Vi båda hoppade in i baksätet, och hälsade glatt på Seth och hans kompis. Eller det var nog snarare jag som saHej! Sarah hade blivit otroligt tyst, och sa inget alls på hemvägen.
-Kan jag sova hos dig? Frågade hon plötsligt och jag nickade glatt på huvudet.
När vi kommit hem till Veronica, så slängde jag mig direkt i deras soffa.
-Trött? Frågade Veronica, och satte sig brevid mig.
-En aning...Sa jag med en suck. Hon satt på TVn, men stängde av den lika fort när hon kollat igenom kanalerna, utan att hitta några bra program.
Vi satt istället och pratade i några timmar, om allt och inget. Men när jag knappast kunde hålla ögonen öppna, så började vi bädda i hennes lilla, sköna bäddsoffa, hon hade i sitt nästan helvita rum. Om man skulle kortfatta hur hennes rum såg ut. Så skulle jag nog använda ordet, vitt!
Sängen, skrivbordet soffan och ja allt, var vitt, eller ljusrosa. Jag tyckte om hennes rum, till skillnat från mitt. Som var ostädat, och mest mörka färger.
Tips på hur jag kan avsluta denna novell?
Vill inte att det ska bli något dåligt slut...
