-Vem pratar du med? Frågade Seth, och kom in i endast en handduk runt midjan.

-Harry..Har du duschat? Sa jag och kollade frågande på honom.

-Efter att du spydde ner mina byxor, så ja! Sa han och skrattade lite. Veronica kom tillbaka från köket med ett glas vatten till mig.

-Vad ville Harry då? Frågade Veronica, och Seth gick hem till sig för att byta om, i min One Piece. Väldigt snyggt!

-Jag vet inte, han la bara på? Sa jag tyst, och kände en tår rinna ner för min kind. Jag vet inte varför jag grät, men jag tror att det beror på att jag var sjuk.

-Vi pratade bara, sen ropade Seth och...Sa jag försiktigt, och fick sedan panik. Han hade kanske missuppfattade allt, och..Fan!

-Jag måste ringa Harry! Sa jag och satte mig hastigt upp i sängen. Allt började snurra, och jag la mig illamående ner igen. Jag hatade verkligen att vara sjuk. Fast det blev lite bättre när man hade två vänner brevid sig.

-Nej, du ligger kvar! Sa Veronica och jag kollade surt på henne.

-Harry missuppfattade säkert allt, och nu måste han tro...han kommer...Sa jag i panik, och Veronica la en fuktig handduk på min panna.

-Du kan ringa honom imorgon! Sa hon, och jag suckade högt.

Jag tänkte precis stänga ögonen, när det knackade på dörren. Jag hörde på knackningen att det var Seth.

-Missat något? Frågade han glatt, och slängde igen dörren med foten.

-Faktist...Började Veronica, och han kollade lite frågande på oss båda.

-Det var ditt fel att Harry la på, han måste trott att jag var otrogen eller något...Sa jag med en suck. Och Seth skrattade bara åt det.

-Vilken snubbe...Sa han, och satte sig vid fotändan av min säng.

Jag somnade efter ett tag, och nästa gång jag vaknade var det morgon igen. Eftersom mamma var borta över helgen, så var Seth och Veronica snälla och hjälpte mig. Om mamma fått reda på att jag var sjuk, och hade hög feber. Så skulle hon just nu vara på nästa flyg tillbaka till London. Därför avstod jag från att berätta för henne.

Jag mådde betydligt bättre idag, även fast mitt huvud fortfarande gjorde ont.

Jag tog mitt täcke runt mig, och gick ut till vardagsrummet, och möttes av Seth och Veronica som låg och sov i soffan.

-Jag trodde ni gick hem igår? Frågade jag högt, och dem båda vaknade upp i ett ryck, och kollade frågande på mig.

-Jag ska bara ringa Harry, så...Sa jag och viftade lite med min mobil.

Dem båda nickade, och jag ringde Harry. Ton efter ton gick, och jag var nära på att ge upp.

-Ehm..Du vet väll att klockan bara är halv 6?! Utbrast Veronica plötsligt, och jag kollade fort på klockan. Såklart sov säkert Harry nu.

Jag tänkte precis lägga på, när jag hörde ett tyst hallå? från Harry.

-Hej, Harry...Är du vaken? Frågade jag lite försiktigt, och stängde dörren efter mig när jag klev ut genom dörren, och satte mig på en av stolarna på terassen.

-Har inte riktigt kunnat sova. Sa han med en suck, och jag tänkte tillbaka till gårdagen.

-Det är inte som du tror...Började jag, och hörde en massa olud i bakrunden hos honom, som om han var utomhus.

-Och vad tror jag, då? Frågade han med en suck, som om han var ointreserad av att höra sanningen.

-Att jag hade någon kille över, kanske? Frågade jag, och Harry skrattade lite smått. Men det var inte riktigt något glatt skratt.

-Helt rätt, Så...? Frågade han. Det här var nästan skrattretande, vad trodde han om mig igentligen?

-Jag gjorde absolut inget av det du tror, jag har varit sjuk, så Seth och Veronica var och hjälpte mig! Sa jag, med en irriterad ton.

-Okej, inget som smittar va? Frågade han lite gladare.

-Nej,bara feber och så...Sa jag, och drog täcket upp till hakan. Det var riktigt kallt ute, men iallafall skönare här, än att svettas sönder inomhus.

-Kan jag komma över? Frågade han, och jag kunde höra skratt innifrån huset. Vad gjorde Veronica och Seth igentligen?

-Jag vet inte, jagvill inte att du ska bli smittad. Sa jag, och ännu en gång kom det ett skratt från Harry, men den här gången var det mer av ett glatt skratt.

-Du verkar må tillräckligt bra för att sitta utomhus iallfall? Frågade han lite skämtsamt. Hörde man så tydligt att jag var utomhus?

-Vad menar du? Frågade jag och kollade mig runt lite. Och såg han stå lutad mot sin bil strax nedanför våran uppfart. Jag sken upp i ett leende, och avslutade samtalet.

Vi började gå mot varandra, och vi möttes upp i en lång kram. Jag försökte släppa taget, men han tog bara ett hårdare grepp om mig.

-Tänk om någon ser oss? Frågade jag oroligt och Harry släppte.

-Och det skulle vara så farligt? Frågade han, och jag gav honom en frågande blick

-Om man inte vill hamna på första sidan,så...! Sa jag och började gå mot huset, men kom på att Seth var där.  Jag hade inte riktigt räknat med att Harry skulle komma förbi...

-Det kommer ju komma ut förr eller senare...Sa han och ryckte på axlarna. Som om han inte alls tyckte att det var någon stor sak att hela mitt liv kanske förändrats om vårat förhållande kommer ut.

-Ja,men helst inte idag! Sa jag med en suck, och Harry kollade oroande på mina...läppar?

-Dina läppar är helt blåa, du måste in! Sa han allvarligt, och jag kollade ner på mina bara fötter. Jag hade endast ett par tunna strumpor på mig.

-Jag tror inte att det är någon bra idé! Sa jag när Harry drog med mig mot dörren. Han öppnade den, och vi möttes av Seth och Veronica som låg och sov i soffan.

Jag gav Harry en menande blick, och han höjde ögonbrynen.

Vi gick in till mitt sovrum och jag la mig försiktigt i sängen. Hela huvudet snurrade, och jag såg bara prickar framför mina ögon. Att spendera tid ute i kylan kanske inte var det bästa för en sjuk person...

-Vad gjorde du ute i kylan igentligen? Frågade han, och la sig brevid mig, fast ovanför täcket.

-Frågade mig själv precis samma sak! Sa jag, och han tog armen runt mig.

-Du är så varm...Var det sista jag kom ihåg jag sagt innan jag somnat, och vaknat någon timme senare.

Harry sov djupt, och jag log åt hur söt han såg ut när han han sov. Och krånglade mig försiktigt ur hans grepp.

Jag gick med långsamma steg mot badrummet och letade upp en huvudvärkstablett, sen gick jag till köket och tog ett glas vatten.

Seth och Veronica hade gått hem. Veronica hade skrivit en lapp, och berättat att dem gått hem strax efter att jag och Harry kommit, och att jag skulle ringa när jag läst lappen. Varför skickade hon inte bara ett sms?

Klockan var 8, så jag tänkte vänta iallafall till lunch, med att ringa.  Jag tror vi alla 4 behövde sova lite just nu.

När jag kom tillbaka in i sovrummet, låg Harry precis likadant som när jag lämnat rummet.

Jag kröp försiktigt in brevid honom, och la hans arm över mig.