25 minuter senare var vi på flygplatsen, och försökte hitta Veronica i folkmassan, som precis klivit av planet.

-Veronica! Skrek jag, när jag såg henne, och flera kollade konstigt på mig. Jag sprang fram till henne och vi kramade om varandra.

Mamma tog hennes väska och gick en bit framför oss till bussen. vi började babbla på en massa om vad som har hänt den senaste veckan, och det kändes som att jag vart borta i månader, när hon berättade om allt.

-Och du är fortfarande tillsammans med Seth? Frågade jag glatt, och hon nickade glatt på huvudet. Dem hade snart varit tillsammans i 1 år, och jag var riktigt avundsjuk på deras perfekta förhållande.

-Du och Harry då? Frågade hon på bussen hem, och jag ryckte på axlarna.

-Vi är vänner och så nu, men jag vet inte om vi kan bli mer än det. Eftersom vi bor långt ifrån varandra, och han är aldrig hemma...Sa jag och suckade. Jag hade inte insett det, förrän jag nyss sagt det.

-Så långt är det inte ifrån er? Sa hon lite oförstående, och jag suckade.

-Jag...jag vet inte vad jag ska göra! Sa jag, och möttes av en ledsam blick från Veronica. Visst skulle jag ta en dag i taget med Harry och se vad som hände. Nu när vi var utomlands,var han som vilken annan person som helst. Men när vi sedan sätter ner våra fötter i England igen,så kommer det bli som vanligt igen. Jag går tillbaka till min vardag, och han till sin vardag.Jag fattade inte riktigt när tiden för mig och Harry skulle komma? Dem få dagarna han är i London, eller via en telefon flera mil ifrån varandra.

När vi var framme vid hotellet igen, gick vi först till rummet för att packa upp lite av hennes väskor och så. Igentligen tänkte jag presentera henne för killarna först, men dem verkade inte vara hemma på hotellet just nu, så dem var säkert och åt middag. Veronica var inte heller speciellt insatt i hela den här One direction saken. Men hon visste iallafall mer än mig, eftersom hon brukade umgås med några fans i klassen.

-Ska vi dra och äta? Frågade jag, och hon kom nickandes ut från sovrummet. Vi gick till närmaste resturang, och skulle precis beställa, när killarna plötsligt dök upp.

-Det här är Veronica! Sa jag, och hon hälsade glatt på dem alla. Hon var riktigt pratglad och framåt, när det gällde att träffa ny människor och så. Till skillnad från mig som ar ganska blyg, innan jag lärt känna dem.

Vi beställde mat, och jag tog chansen att släppa in en kommentar innan killarna börjat prata med henne.

-Och hon är upptagen killar! Sa jag, och log lite mot Niall som satt brevid henne. Killarna började genast prata med henne, och jag vände mig mot Harry som satt sig brevid mig. Han hade över 1 vecka att prata med Veronica, så jag tror inte att dem var tvugna att prata igenom allt just idag.

---

---

---

Kapitel 15 :)