~Kapitel 6~
Förra kapitlet -
*Harrys perspektiv*
-Nu tycker jag faktist mer synd om Sarah! Sa Liam, och tårarna började samlas i ögonen. Jag gick in till sovrummet, och la mig ner i sängen. Vilken idiot jag var. Tvn hos killarna sattes igång, och jag kunde inte låta bli att le. Det sköna med killarna, var att dem visste när man ville vara själv, och när man ville ha någon att prata med.
*Sarahs perspektiv*
Dem sista minuterna jag och Harry hade tillsammans spelades om och om i mitt huvud, och andra tillfällen som förut gjort mig glad, hade jag trängt undan nu, för ett tag.
"Flashback 3 år sen"
Efter att fått reda på vad "dagens snackis" i skolan var, så drog jag direkt hem till Harry, som hade blivit hemskickad efter det som hänt. Jag brydde mig inte om att knacka på, utan gick bara direkt till vardagsrummet där jag hörde att TVn var igång, antagligen där han var då också. Ingen annan var hemma, så vi kunde prata ostört. Han verkade bli helt chockad när han såg mig, kanske för att jag inte hade ett leende på läpparna, som jag alltid annars hade i hans närhet.
-bara så du vet, det bästa sättet att visa att du fortfarande gillar ditt ex, är att slå upp hennes nya kille! Sa jag, och Harry satte sig upp i soffan.
-Sarah, du är...
-du är en idiot! Sa jag, och han kollade konstigt på mig
-Va?
-Sarah, du är en idiot! sa jag i ett annat tonläge
-Det var inte det jag skulle säga... sa han och ställde sig upp, och började gå mot mig.
-Jag vet, du skulle säga något snällt. Men det är faktist så, jag är en idiot...
-Det är du inte! Det är bara mycket du inte förstår...Sa han och ställde sig en halvmeter ifrån mig.
-Som varför jag trott att jag betyder något, när du ännu är kär i Veronica? Sa jag, och han gjorde en slags skyldig min
-Wow, du skulle ha sett det där uttrycket, det avslöjade dig verkligen! Sa jag, och såg tårarna börja bildas framför mina ögon.
-Lyssnar du änns på mig? Frågade han och backade några centimeter.
-Nej, jag ser på dig att du älskar henne! Sa jag i ett högre tonfall. Och jag förstod att vi skulle börja bråka.
-Hennes nya kille filmade när dem hade sex,utan att hon visste! Nästan skrek han
-Jag vet, det måste ha varit hemskt! Du måste blivit riktigt arg, att Veronica hade det, med någon annan...Sa jag, och kände en tår nerför min kind.
-Hon är din vän också! Är du inte arg? vet du inte vad som kommer hända med henne? Sa han, i en lugnare ton
-Inser du att vi nyss gjorde slut? Sa jag, och blicken i hans ögon blev...tom. Jag gick med snabba steg mot dörren, och slängde igen den efter mig. Jag höll nästan på att krocka med Anne, och hon kollade konstigt på mig.
-Sarah vad har hänt? Frågade hon, och tog händerna på mina axlar. Jag kollade snabbt upp på henne, innan jag drog mig ur hennes grepp och sprang hemåt. Såklart behövde Anne inte direkt fråga vad som hände.
Om jag förtvivlat sprang ut ur deras hus, så kunde man nog fatta vad som hänt.
Istället för att springa hem, så fortsatte jag istället hem till Veronica. Såklart var inte hon hemma, efter vad som hänt henne, men hennes brorsa, som för övrigt var otroligt snygg. Han sa bara att hon inte kommit hem efter skolan. Det var bara tur att han inget visste...
Jag vaknade halv 9 dagen därpå, men jag kände igen ork att springa. Jag bytte istället om till ett par korta jeans shorts, och en skjorta, jag lät bli att platta håret, så jag hade mitt naturliga lite lockiga hår.
Jag kunde höra killarna prata i korridoren, så dem skulle säkert ner och äta frukost.
Plötsligt blev rösterna tydligare, och jag insåg att dem var påväg mot min dörr. Varför kunde dem inte bara låta mig vara?
Kapitel 6, flashback :)
"händelsen" taget från scen ur TV serien- "Veronica Mars"
Postat av: emma
Skitbra!
Postat av: Anonym
asbra ju!
Postat av: Hannah
riktigt bra novell!
Postat av: Hanna Skattberg
ta gärna en titt in på min blogg:D
Postat av: Anonym
Du skriver sjukt bra!
Kika in på min novellblogg om du har lust? ;)
Postat av: Julia
Grymt !!!
