---

---

---

*Harrys perspektiv*

-Så vad ska du göra idag? Frågade en riktigt bakfull Niall, som just nu satt mittimot mig och åt frukost. Jag ryckte på axlarna, och tog en macka från Niall.

-Du kan ju fråga vad Ashley ska göra! Sa han med en löjlig röst, och gjorde någon min som fick mig att skratta.

-Ehm...Visst! Sa jag och Niall skrattade lite åt mig, men slutade plötsligt, och tog händerna för huvudet.

-Ha-Ha...Sa jag ironiskt åt honom, och han gav mig en sur blick. Jag var glad över att jag inte drack så mycket igår. Men det Niall sa om att ringa Ashley, var ioförsig en ganska bra idé.

Jag gick in på mitt rum, och stängde noga dörren efter mig. Sen tog jag upp mobilen och letade efter hennes nummer. Fast skulle jag våga ringa henne? Eller var det smartare att smsa? Efter en viss tvekan så bestämde jag mig för att smsa henne.

"Hey Ashley, undrade om du kanske ville göra något?" Det kanske lät lite barnsligt? jaja det var ändå försent nu eftersom jag redan skickat det.

"Skulle gärna velat, men har riktigt ont i huvudet,från igår"... Fick jag som svar. Jag var tydligen den ända som mådde bra idag, ingen orkade göra något.

Jag gick ut från mitt rum, och gick in till vardagrummet där Niall låg och sov. Både Louis och Liam hade spenderat natten hos sina tjejer, så jag kunde inte heller göra något med dem.

-Hon hade ont i huvudet... Sa jag, och gav ifrån mig en suck när jag satte mig i soffan. Niall satte sig upp i ett ryck, och kollade frågande på mig.

-Va? frågade han tyst, och satte sig långsamt upp.

-Du sa ju att jag skulle fråga vad Ashley gjorde, men hon hade ont i huvudet, från igår. Sa jag, och Niall kollade med en frågande blick på mig.

-Hon var knappast full igår? sa han, och nu var det min tur att ge honom en frågande blick.

-Och hur kommer du ihåg det? Du var ju riktigt full...? Sa jag, och Nill började skratta lite tyst

-mm, men hon drack typ inget...började han, innan jag avbröt honom.

-Så alltså säger hon så bara för att slippa umgås med mig?! utbrast jag, och la huvudet i händerna.

-Efter hur ni dansade igår, så tror jag inte att hon försöker undvika dig! Sa jhan, och skrattade till och höjde ena ögonbrynet. Minnet från igår,spelades upp i huvudet igen, och jag kunde inte låta bli att le.

---

Vad skulle jag svara på smset Harry nyss skickat?

"Skulle gärna velat, men har riktigt ont i huvudet,från igår..." skrev jag, och läste igenom det en gång till, innan jag skickade iväg det. Jag kände mig lite taskig eftersom jag delvis ljög för Harry. Men ioförig så kände jag mig inte riktigt på humör för att umgås med dem idag.

Jag ville inte ge Harry fel uppfattning eller så om mig. Dansen igår var trevlig och så, men jag vill inte falla för ännu en kille, en kille som inte alls verkade känna samma sak för mig.

Jag suckade, och kastade mobilen i sängen, och gick vidare ut till köket. Där Dave och mamma satt och åt sen frukost.

Varken mamma eller pappa hade blivit så glada över att jag spenderade min födelsedag med att festa, istället för att fira den med dem, som vi alltid gjort annars.

-Så vad hade du tänkt göra idag då? Frågade mamma, och dukade bort sin frukost. Hon skulle säkert till jobbet igen.

-Ingen aning? Sa jag och ryckte på axlarna.

-Okej, men jag kommer hem imorgon kväll! Sa hon, och gav både mig och Dave en varsin puss på pannan. Efter att vi hörde dörren stängas igen efter mamma, så drogs min blick till Dave. Det hade varit lite stelt mellan oss nu. Fast jag visste inte riktigt, eftersom jag inte varit med killarna oftare än förut. Det verkade som att han var sur på mig för något annat. Som att jag hade gjort något fel.

-Du vet väll att Harry gillar dig? Frågade Dave lite försiktigt, och jag höll på att sätta juicen i halsen.

-Ehm..va? Frågade jag, och Dave skrattade till

-Enligt din reaktion, verkade du höra vad jag sa!

-Nej, det gör han inte! Sa jag, och skakade på huvudet. Som om jag vägrade inse det fakum att det kanske fanns en liten chans att Harry gillade mig mer än som Dave syrra, eller som vän.

-Hur går det med din tjej då? Frågade jag, för att smidigt byta samtalsämne.

-Bra, antar jag... Såklart var det inget han ville prata med sin syrra om, vilket jag förstod. Jag tyckte inte om att prata om mig och killarna, med Dave. eller någon annan för den delen.