~Kapitel 11 - Stole My Heart~
Förra kapitlet -
Jag gick snabbt på toa, och hämtade min mobil i jackfickan, och när jag kom tillbaka så satt Zayn,Harry och Niall i soffan och kollade på TV. Jag möttes av tre lika fina leenden, och det var då det slog mig...Jag hade på ett eller annat sätt, fallit för dem alla....
*Harrys perpsektiv*
Louis sa något roligt till Liam, som började skratta
-Ashley, kollade du på intervjun idag? Frågade Louis
-Liten del av den...Och vem är tjejen du träffar Harry? Frågade Ashley, och jag stelnade till och kollade generat ner på golvet.
-Ehm..Ingen, det var bara någon jag träffade en gång...Sa jag, och hon nickade lätt. Jag vet faktist inte varför jag sa det i intervjun. Jag tänkte bara på Ashley hela tiden, och efter våran fika, så kändes det som att det fanns något mellan oss. Men jag trodde väll bara fel... Ingen sa något mer under filmens gång, det var bara då och då någon kommenterade det som hände på filmen. När filmen var slut, så var klockan runt 10, och alla låg trötta i soffan, alla utom Ashley.
-Är ni trötta eller? Sa hon och skrattade lite lätt. Niall sträckte lite på sig, och satte sig upp.
-Inte direkt...Sa Niall och log mot henne.
-Då verkar vi vara dem ända...Sa hon och dem båda kollade mot oss andra som halvsov i soffan. Vi skulle ändå upp ganska tidigt imorgon, så det fanns ingen direkt anledning till att stanna uppe mycket längre till.
Någon halvtimme senare hade Zayn och Liam redan somnat. Och Ashley sa att hon skulle hem. Jag stod brevid henne i hallen, och hon höll på att knuta sina skor. Niall stod och lutade sig mot väggen vid dörren.
-Hejdå killar. Sa hon och öppnade dörren.
-Ska jag följa med en bit på vägen? Frågade Niall och kollade frågande på henne.
-Nej det går bra, men tack ändå! Sa hon och log.
-Men tänk om något händer? Frågade han oroligt, och jag nickade instämmande
-Jag lovar, inget kommer hända! Sa hon och skrattade lite lätt
-Men om något händer,så springer jag bara...La hon till, och jag kollade ner på hennes skor
-I dom där skorna? Frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.
-Ehm..Ja! Sa hon lite osäkert
-Men..Började Niall innan Ashley avbröt honom
-Jag kan ta era nummer isånnafall, så jag kan ringa om nåt händer! Sa hon och Niall skren upp i ett leende.
-Visst! Sa han, och tog upp sin mobil, sen började dem fixa med det medans jag gick tillbaka in i vardagsrummet och hämtade min mobil som hade plingat till. Jag gick ut i hallen igen och såg att det var ett sms från Zayns som sa att vi skulle sänka volymen på Tvn. Jag skrattade lite för mig själv, och sa hejdå till Ashley som var på väg ut genom dörren.
Niall gick in och la sig i sitt rum, och jag gick tillbaka till vardagsrummet och stängde av TVn. Sen slängde en kudde på Louis som hade somnat. Han vaknade upp i ett ryck och kollade sig förvirrat runt i rummet
-Du kanske borde gå in till dig och sova.. Sa jag, och han satte sig långsamt upp och kliade sig i håret. Jag gick in till mig och slängde mig i sängen.
*Ashleys perspektiv*
Jag var påväg hem från killarna, men hade bara kommit en liten bit på vägen. Det skulle säkert ta över 15 minuter till innan jag kommit hem eftersom jag gick så långsamt. Jag hörde en busvissling bakom mig, och vände mig lånsamt, och såg 3 killar som var lite äldre än mig, som alla började komma efter mig i en snabbare takt än vad jag själv gick. Jag tog snabbt upp mobilen från byxfickan och letade upp Harrys nummer, ton efter ton gick fram men han svarade aldrig. Så jag la på och försökte få tag i Zayn istället, men jag fick inget svar från honom heller, fast dem sov nog säkert. Niall svarade inte heller. Jag kollade bak igen, och såg att killarna var över 15meter bort, och dem hade stannat. Jag slappnade av, och började gå lite långsammare. Jag fick ett sms från Dave,som frågade vart jag var, och jag skulle precis svara honom, men batteriet tog slut och mobilens skärm släcktes ner och blev svart. Jag suckade för mig själv, och gick i en rask takt hem dem sista 100 meterna, så att inte Dave skulle bli mer orolig.
-Vart har du varit? Frågade Dave surt när jag kom innanför dörren. Men jag förstod att han var mer orolig än sur på mig.
-Hos några kompisar... Sa jag och började knyta upp skorna, sen så gick jag upp med dem och la dem vid min skohylla, eller mer som en garderob, för skorna...
-Kommer mamma och pappa hem imorgon? Frågade jag och satte mig i soffan brevid Dave.
-Tror det...Killarna kommer iallafall hit, så pappa kommer imorgon! Sa han och bytte kanal till någon fotbollsmatch istället för någon kriminal serie. Jag bestämde mig iallafall för att inte vara hemma imorgon. Jag vet inte varför, men jag kände mig taskig mot Dave eftersom han tyckte att jag tog hans vänner ifrån honom, och det var inte det jag ville. Även fast jag kanske inte skulle kalla det "att jag stal hans vänner"
-Så vem är tjejen du träffar? Frågade jag nyfiket.
-Hur visste du att jag...Har du varit med killarna idag?
-Ja, Harry kan ha nämnt det...Men berätta om tjejen nu! Sa jag och la mig ner i soffan och drog en filt runt mig.
-Det finns inte mycket att berätta, hon är bara en tjej som jag träffat några gånger...Sa han och log.
Vi fortsatte kolla på den ointressanta i tystnad, och jag kände hur mina ögonlock vart allt tyngre och tyngre för varje minut av fotbollsmatchen som gick. Jag hörde hur TVn:s ljud blev högre och högre för varje sekund, och jag vaknade upp iett ryck av att Dave skrek av glädje över att hans lag hade vunnit. Jag hade nog skrikit av glädje över att matchen var slut...
Jag gick upp på mitt rum, och bytte snabbt om. Och det kändes som att jag hann somna innan mitt huvud rörde kudden.
