Jag satt och solade vid poolen, brevid mig satt Dave, min 19åriga storebror, 2år äldre än mig alltså.

-Du vet väll att det är farligt att ha sitta med mobilen ute i solljus?! Sa jag, och vände blicken mot Dave, som såklart höll på mobilen. Dem få stunderna han var utan mobilen så sov han eller liknande.

-Va, är det? Sa han förskräck t och gömde den i skuggan.

-Ehm...Ingen aning faktist...Sa jag och skrattade åt hur lättlurad han var. Han kollade irriterat på mig, men kunde inte heller riktigt hålla sig för skratt. Jag var definitivt den smarta av oss två.

Jag satte på mig mina Ray Bans och lutade mig bak i solstolen, för att försöka få lite färg. Medans Dave hoppade i poolen för att svalka sig. Jag vet inte hur varmt det var här i London idag, men iallafall tillräckligt varmt för att behöva ta sig ett dopp var 10:e minut. Iphones standard ringsignal började ringa, och jag väcktes ur mina dagdrömmar.

-Dave! Skrek jag, och Dave kom springandes från köket. Han kollade lite frågande på mig, och jag märkte att den hade slutat ringt.

-Din mobil...Sa jag och pekade på hans Iphone som visade ett missat samtal.

-Hoppas det inte var något viktigt...Sa han ointresserat och gick in till köket igen. Jag kollade frågandes efter han, och kom på att han säkert åt. Jag gick in till köket, och såg han sitta där med en macka.

-Hur kan du äta hela tiden? Frågade jag, och hällde upp iskallt vatten i et glas.

-Jag äter inte hela tiden...Mumlade han, eftersom hela munnen var full med mat.

-Du äter ju lika mycket som..Vad heter han blonda? Sa jag och försökte komma på hans namn.

-Niall! Sa han med en suck. Dave hade varit kompis med killarna i One Direction i typ 1år, men jag kunde knappast deras namn.

-Jaja..Sa jag ointresserat, och gick in i min W.I.C och satte på mig ett linne med USA motiv, och ett par ljusblåa jeansshorts. Sen satte upp håret i en slarvig bulle, och satte solglasögonen uppe på huvudet istället, det kändes lite ironiskt att ha på sig dem inomhus.

Det knackade på dörren, och jag förstod att det var någon Dave kände, så jag brydde mig inte om att öppna.

-Ash,öppna! Hörde jag Daves röst, och jag antog att han var på toa.

-Eller så smsar du dem, och ber dem öppna själv...! Sa jag irriterat, och gick ner för trappan, och öppnade dörren.

-hm, hej. Sa jag lite drygt, till Louis och dem andra killarna, som log stort tillbaka.

Dave kom ut från toan, och gjorde några handslag med killarna. Jag hade inte direkt något imot dessa "Snygga band killar" som alla andra tjejer verkade gilla. Det är väll bara det att dem hänger här en hel del, och för det mesta bara irriterar mig. Fast dem ändå som har pratat med mig är Louis, och Liam. Därav att jag kan namnen på dem. Dem andra killarna har för det mesta bara skrattat åt det som dave eller någon annan irriterat mig med.

Jag bor här i London, med min familj. Som består av min mamma, pappa och Dave. Vi bor i ett rätt så stort hus, kanske eftersom pappa & mamma tjänar bra.Mamma är adokat, och pappa jobbar inom musik området. Och när han jobbade med 1D, så blev Dave kompisar med dem.  Hela min familj är arbetsnarkomaner, förutom min brorsa Dave då, som tror att han kan leva på antingen pappas, eller mina pengar. Jag jobbar som modell här i London, men även i andra delar av världen. Jag var kanske i världskänd, men tillräckligt känd för att tjäna bra.

Jag kanske låter som någon dryg kändis, men faktum är att jag är världens omtänksammaste och snällaste personen här i London,som har full koll på sina pengar och kommer spara allt tills jag ska flytta hemifrån... Eller inte. Jag är faktist snäll och omtänksam, men kanske den snällaste och omtänksammaste i London. Jag har inte någon direkt full koll på mina pengar, men dem finns iallafall på ett konto så... Jag är inte ett dugg blyg, och säger det jag tycker om någon/något. Så vissa tar mig som en dryg person. Tex min familj. Även fast jag är MVG VG barnet i familjen, och tjänar egna pengar. Så är jag ändå på något sett familjens svarta får. Det mesta är nog pga av mitt beteende, men alla kan ju inte vara bäst på allt. Dave är den snälla av oss, men när inga vuxna är i närheten är han faktist lika dryg som mig. Min stil är ganska tjejig, som kanske inte passar min personlighet. Jag har Mörbrunt hår, och ljusblåa ögon, och är ovanligt kort för att vara modell.

Jag gick ut till poolen på baksidan igen, och klädde av mig till bikini igen. Jag tog av mig solglasögonen, och la dem på gräset istället. Sen lutade jag mig tillbaka i solstolen och kände värmen på kroppen ännu en gång.

-Du skymmer min sol! Sa jag irriterad, när jag såg hur det kom en skugga för mig.

-Din sol? Jag som trodde den var till för alla...Hörde jag en röst, som jag hört någon enstaka gång. Jag satte mig upp, och möttes av en kille med brunt lockigt hår, som hade ett stort leende i ansiktet.

-Ville du något eller? frågade jag och lutade mig bak i solstolen igen.

-Inget speciellt, men det finns mat därinne om du är hungrig! Sa han, och jag nästan flög upp ur stolen.

-Awesome! Sa jag, och lät ovanligt glad för att vara jag. Fast ioförsig gillade jag mat nästan lika mycket som Dave. Det var väll bara det att jag inte åt lika mycket.

Jag följde med Harry in i köket, där jag såg resten av killarna satt och åt för fullt. Jag satte mig ner brevid en blond och en svarthårig kille. Dem var nu dem ända som inte sagt ett ord till mig, dem var väll antagligen för blyga för att prata. Eller så ogillade dem "dryga" tjejer som jag. Jag var inte dryg eller dum, man behöver bara lära känna mig.Men jag har svårt att öppna mig för folk jag ej känner, och jag har svårt att lita på människor.

---

---

---