~Kapitel 1 - First day on a brand new planet~
-Så du kommer jobba med One Direction hela nästa månad? Frågade hennes bästa vän Blair.
-mhm...Sa hon lite ointresserat och följde istället skolans snygging med blicken. Blair suckade och viftade med handen framför hennes ansikte.
-Ja?!
-Om du inte vill ha jobbet, så kan jag gärna ta det! Sa hon, och Summer suckade lite tyst för sig själv.
-Jag bryr mig inte om vilka jag ska jobba med, jag är glad att jag iallfall har ett jobb! Sa hon och log stort.
Var hon ett fan av One Direction? Inte direkt...
-Summer and Blair, please! Sa våran lärare med en suck, och satte pekfingret på läpparna. Summer nickade lite som ursäkt, och kollade snabbt upp på klockan. Bara 5 minuter kvar till helg...Tänkte hon för sig själv, med ett leende på läpparna.
Summer var ganska populär i skolan. Fast hon visste inte direkt varför. Kanske var det för att hennes föräldrar var rika? Eller för att hon en gång i tiden var tillsammans med skolans populäraste kille. Fast det var år sedan, och nu hade hon någon annan kille i sina tankar.
Nathan...
Fast han verkade inte änns lägga märke till henne. Ingen i skolan var bra nog för honom. Hon hade aldrig heller pratat med honom. Han var inte en sån person man bara gick fram och pratade med. Han var så...mystiskt?
På bussen var det ovanligt tomt, vilket egentligen bara var skönt.
-Can I sit here? Frågade plötsligt en röst bakom henne, och hon vände sig hastigt om.
-Yeah...Mumlade hon, och han satte sig ner mittimot henne.
Vad gjorde Nathan här? Han hade valt att sätta sig vid henne, även fast bussen var tom.
Hennes puls gick i 180, och hon kände hur generad hon var. Han sa inget till henne under hela bussresan, utan bara kollade på henne då och då.
När hon skulle av, så ställde hon sig snabbt upp och klev ut genom dörrarna.
-I didn´t know that you lived here?! Hörde hon Nathan säga bakom henne, och hon hoppade till lite.
-What? Frågade hon, men han svarade inte.
Dem gick där i tystnad en stund innan han svängde av vid en vägkorsning, och Summer pustade ut.
Hon joggade dem sista meterna hem, och låste dörren efter sig.
-Packat klart än? Frågade hennes mamma, som satt och läste i vardagsrummet.
-Såklart! Sa Summer glatt, och gick in till sitt rum. Där stod hennes enorma resväska, full med skor och kläder.
Imorgon skulle hon åka, och hon kunde inte längta mer...
Väckarklockan ringde halv 6, och hon precis påväg att trycka på 'snooze' knappen, när hon kom på att en taxi skulle stå utanför om en kvart.
Hon hoppade upp ur sängen och satte snabbt på sig sin outfit för dagen, som hon skulle spendera på ett flygplan.
Det fick bli ett oversize linne, med ett par ljusrosa jeans shorts till. Hon sminkade sig lite snabbt, och nästan sprang till köket för att hinna fixa en macka.
Taxin tutade utanför, och hon sa snabbt hejdå till mamma innan hon försvann ut till taxin.
~På flyget~
En flygvärdinna berättade lite, och knappen med säkerhetsbältet lös.
Hon satte snabbt på sig det, och läste igenom brevet hon fått från hennes chef. Även fast hon fick det för bara någon vecka sedan, så hade hon ändå inte läst det ännu. Varför, visste hon inte.
Det stod en massa om vad hon skulle göra under den senaste månaden. Och också om vem som skulle hämta henne på flygplatsen. Egentligen så var hela brevet ganska förvirrande, så hon skrev ner tiderna på mobilen.
Hon gjorde också en liten kom-ihåg lista över saker som hon skulle göras under veckorna.
Det tog ett bra tag att åka från New York, till London. Men efter några timmar så var hon äntligen framme.
Hon gick till stället hon skulle gå till, och stod och väntade där i säkert en kvart innan någon dök upp.
-Sorry if I´m late! Sa kvinnan som körde, mer känd som hennes chef.
Summer log blygt, och sa att det inte gjorde något. Först trodde hon att det skulle bli en tystnad mellan dom. Men Heidi (chefen) började babbla på en massa om regler och sånt.
Summer hade egentligen redan läst på om allt sånt på planet, men avstod ändå från att nämna det.
Det ända som inte stått på pappret, var att hon absolut inte fick dejta någon av killarna.
Inte för att hon hade tänkt det, men det var ändå en konstig regel. Fast förstålig...
-And I almost forgot...Welcome to London! Sa hon glatt, när dem stannat utanför ett hotell.
En man som jobbade på hotellet var snabbt framme vid deras bil, och tog ut Summers väska. Hon log artigt mot han, och han drog upp handtaget åt henne.
Heidi hade också en väska med sig, fast det var betydligt mindre, och Summer förstod att det säkert bara var hennes handväska eller liknande.
Heidi gav henne ett telefon nummer, så Summer kunde få tag i hennes om det var något.
Summer fortsatte in i receptionen där Paul stod. Han log stort när han såg henne, och hon vinkade lite lätt med handen.
-Hello Summer! Sa han glatt, och tog min väska.
Han hade tydligen redan fixat med hennes rum, så dom gick direkt till hissen.
Paul berättade lite mer invecklat om hur hon skulle jobba. Och hon blev mycket nervösare nu när hon var här i London
Hon skulle vara den som höll ordning på killarna, när Paul inte var med, och hon var också den som fixade med bokning av intervjuer och höll koll på tider, och schemat dem hade under konserterna.
Dom stannade utanför hennes rum, och Paul vände sig om mot henne.
-Are you nervous? About working and that stuff? Frågade han, och hon ryckte på axlarna
-Not exactly... Sa hon, och han började skratta lite smått
-The guys are a little bit...crazy! Sa han, och hon drog på smilbanden. Han öppnade dörren, och Summer kikade nervöst in i rummet.
-Omg, It´s amazing! Sa hon och kollade på Paul, som log.
-So tomorrow, you´re gonna meet the boys, and then we are going to Los Angeles! Sa han glatt, och stängde dörren efter sig. Enligt schemat hon fått, så skulle dem åka vid 10, alltså så behövde dem vara vid flygplatsen strax efter 9. Och eftersom hon skulle fixa en massa annat på morgonen, så skulle hon behöva vara uppe vid 8. Toppen....
Eftersom klockan inte var mer än 2, och hon var ledig resten av dagen. Så hade hon tänkt gå och kollade runt lite i London resten av dagen. Det skulle säkert bli en hel del shopping också.
Efter flera timmars shopping och utforskning av staden, så var hon helt slut, och benen värkte.
Så hon gick in på Milkshake City, för att vila benen ett tag.
Killen i kassan log stort när hon kollade på dem olika smakerna. Det hade börjat samlas en liten kö bakom henne, så hon bestämde sig snabbt för Daim milkshaken.
Hon tog den och satte sig vid ett av borden som var en bit ifrån dem andra.
Hon tog upp häftet från sin handväska, och läste slarvigt igenom sida för sida. Det här krävde mycket mer arbete än vad hon trott och hoppats. Fast hon såg det smo en utmaning, och hon gillade verkligen utmaningar.
Hon sorterade in papprerna efter datum och händelser, medans hon drack från sin milkshake.
Hon hade till och med fått ett litet häfte med var och en av killarna, där det stod info om dom.
Vad dem ville skulle fixas innan konserterna, vad dom hade för storlekar och vad dem gillade och ogillade.
Det stod också en massa allmän fakta om dem. Hon visste inte riktigt varför hon fått häftena, men hon tyckte bara att det var ett +. Så hon slapp göra bort sig eller så.
Hon satt där i säkert 2 timmar, innan hon började bli klar, och hon märkte hur mörkt det blivit ute.
-Is that One Direction? Frågade plötsligt någon bakom henne, och hon hoppade till. Personen som frågat var killen hon beställt milkshaken från, och hon antog att han kände dem, eftersom killarna hade en egen milkshake här, och att det hade hängt bilder på killarna och personalen bakom kassan.
-Maybe...Sa hon och samlade snabbt ihop papprerna, och la i dem i väskan. Inte förrän nu förstod hon att det här var helt fel ställe för att fixa med sånna här papper.
Killen kollade ursäktande på henne, och hon antog att han trott han gjort något fel. Vilket han inte hade gjort. Men hon hade varken tid eller lust att berätta för honom nu. Klockan var redan kvart i 9, och hon skulle vara på hotellet vid senast 9.
Fem över nio stod hon utanför sitt rum, och försökte hitta nyckeln. Hade hon tappat den? Hon kollade igenom väskan ännu en gång, och kände paniken stiga. Hon var verkligen inte slarvig av sig, hon var väldigt ordningsam och tappade nästan aldrig bort något.
-Is this your key? Frågade plötsligt en kille bakom henne, och hon vände sig hastigt om. En blond kille, som säkert bara var något år yngre än henne. Killen sträckte fram nykeln, och hon såg att det stod 98 på nyckelknippan. Hennes rums nummer.
-Yes! Thanks...Sa hon glatt, och killen log
-You´re welcome! Sa han, och försvann vidare längst korridoren. Hon öppnade dörren till sitt rum, och var fortfarande lika chockad över hur fint och lyxigt det var. Såhär hade hon aldrig bott förut...
När hon hade fixat sig och bytt om, så hade klockan hunnit bli halv 10, och Summer började bli trött.
Så hon kastade sig på sin mjuka och sköna dubbelsäng, och hon somnade strax efter att hon släckt lampan.
Kommentera gärna vad ni tyckte om kapitlet :)
Postat av: Karin
Jätte bra!
