~Kapitel 22~
Förra kaptilet -
*Veronicas perspektiv*
-Så Nathan, var det din tjej? Frågade Seth, och jag kunde se hur Nathan började rodna.
-Hon var iallfall riktigt gullig... Sa jag. Lite osäker, ifall han bara skulle tycka det var töntigt att använda ordet gullig. Det skulle bara vara fel, om jag sa att jag var som ett syskon i deras familj. Men jag kunde prata om det mesta med hans syskon, och föräldrar.
*Harrys perspektiv*
Efter att Sarah åkt hem vid 1 tiden, så chillade jag bara hemma med killarna. Vi alla satt och pratade lite smått om allt möjligt, men Zayn var osocial. Han satt och smsade med någon. Säkert någon speciell eftersom han log nästan varje gång, efter att han fått ett sms. Han vägrade också berätta vem det var.
2 VECKOR SENARE
Nu var jag och killarna tillbaka, och ute på en turné, mindre än den förra. Men vi skulle ändå vara borta några dagar. Och när vi var tillbaka i London, skulle en massa andra saker göras.
Det hade inte gått en dag utan att jag pratat med Sarah, via Skype eller telefon.
Jag önskade att jag kunde ta med henne på turnéer och sånt. Men såklart fick hon inte följa med.
-Vad tänker du på? Hörde jag Pauls röst, i högtalaren. Vi alla fem stod på scenen, och tränade inför ikväll.
Jag hade helt missat mitt solo på What makes you beautiful. Killarna kollade frågande på mig, och jag harklade mig lite snabbt, för att svara Paul.
-Inget! Sa jag tyst i mikrofonen. Och jag kunde nästan se killarna hur killarna som höll på med ljudet, suckade.
Jag gav dem en ursäktande blick, och musiken började om igen.
Louis klappade till mig på axeln, och gav mig en menande blick. Såklart saknade han Eleanor lika mycket som jag saknade Sarah. Både Eleanor och Danielle skulle iallfall komma till några av konserterna. Men Sarah hade inte haft möjligheten att komma.
-----
Någon timme innan konserten skulle börja, så satt vi alla i varsin fotölj, och bara slappade.
Jag satt och kollade på medans Niall åt upp sin macka. Han verkade inte änns märka att jag kollade på honom, förrän han var på den sista tuggan.
-Vad? Mumlade han, med munnen full med mat. Jag bara log åt honom, och kastade en vattenflaska till honom.
Jag försökte ringa Sarah igen, en sista gång. Jag hade försökt ringt henne hela dagen, utan något svar från henne. Tillslut hade jag blivit tvungen att ringa Veronica, eftersom jag blivit orolig. Men hon svarade inte heller. Vilket bara gjort mig ännu oroligare.
-Svarar hon fortfarande inte? Frågade Zayn, och gav mig en lite ledsam blick. Jag skakade på huvudet, och gav ifrån mig en liten suck.
Jag tänkte efter om jag gjort något fel, som kanske gjort henne ledsen. Jag kunde inte komma på något.
Så jag bestämde mig för att kolla igenom smsen jag skickat dem senaste timmarna.
Men ingenting där heller. Bara vanliga sms om att jag saknade henne, och att jag ville att hon skulle ringa tillbaka. Eller iallafall berätta vart hon var, eller vad hon gjorde.
Så jag iallafall visste att han var vid liv.
*Sarahs perspektiv*
-Vart fan är min mobil? Skrek jag irriterat, och lyfte på varenda sak i mitt rum.
-Prova ring den! Sa Seth, och gav mig ett glatt leende. Han och hans smarta idéer...
-Ljudlöst! Sa jag irriterat, med en suck.
-Vi kan hjälpa dig leta. Sa Veronica, och gick ut ur rummet. Seth följde med efter, och jag kunde höra en av dem skrammla inne i badrummet.
Senast jag använde den, var för några timmar sen. Och jag antog att Harry säkert försökt ringt mig flera gånger.
Veronica hade också Harrys nummer, men hennes mobil låg inne på reparation. Seth hade såklart inte Harrys nummer, så just nu var det helt omöjligt att få tag i honom. Jag kunde inte heller numret i huvudet, och att slå upp det någonstans skulle vara omöjligt.
-Den kanske är hos mig! Skrek Veronica från undervåningen. Och kom springandes upp för trappan. Och kollade in i mitt rum, med ett stort leende på läpparna.
-Nej, jag hade den med mig när jag kom hem från dig..Sa jag och gav ifån mig en suck när jag slängde mig ner i sängen.
Seth kom tillbaka in till mitt rum, och dem satte sig brevid varandra i soffan, jag hade brevid min helfigursspegel.
Jag kollade lite snabbt upp på klockan som hängde på väggen, den var halv 5, och borta hos den var den nog runt halv 7. Så konserten hade precis börjat.
-Påminn mig att aldrig ha på min mobil på ljudlöst! Sa jag, och dem båda gav ifrån sig ett tyst skratt.
Som tur var så hade konstigt nog inte mitt och Harrys förhållande kommit ut. Visst hade han sagt i en intervju att han hade en tjej. Men han hade inte nämnt mitt namn, och inga bilder på mig och Harry fanns, än...
Konstigt nog hade vi lyckats hålla oss undan kamerorna dem få gånger vi vistast ute tillsammans.
-jag måste iallafall hitta mobilen innan ikväll! Sa jag, och kollade mig misstänktsamt i rummet. För att försöka komma på vart den kan vara.
-Det är typ redan...kväll? Sa Seth, och kollade ut genom fönstret. Visst var det ljust ute fortfarande, men klockan visade inte samma sak.
Ytterdörren öppnades, och slängas igen.
-Hallå? Ropade mamma, och jag ropade tillbaka.
Vi alla tre gick ner till köket, och jag sa till henne att jag skulle äta hos Veronica.
-Visst, men kom hem innan 10! Sa hon, och kollade igenom posten.
-Men jag sover nog där...Sa jag och mamma nickade, utan att släppa blicken från någon intressant artikel hon hittat.
Några timmar senare när klockan var 9, så gick vi hemifrån mig
*Veronicas perspektiv*
-Sova hos mig? Frågade jag när vi var påväg till festen vi skulle till.
-Äsch, hon fattar nog ändå att jag ljög... Sa hon, och vi båda log när vi började höra musiken från festen.
Seth hade gått till några av hans vänner. Eftersom han inte var lika festsugen som jag och Sarah var.
Vi började öka takten, och möttes av en massa okända ansikten inne på festen. Vissa kände jag, men det var inte många...
Jag gick och pratade med några tjejer från klassen jag kände. Medans Sarah försvann på direkten.
Jag ursäktade mig ifrån tjejerna, och letade istället efter Sarah. Som jag hittade bland några killar vid poolen.
-Har du killarna runt dig nu igen? Frågade jag, och försökte låta förvånad.
-That´s me! Sa hon glatt. Det är min Sarah det...
Jag lämnade henne ifred med killarna, och fortsatte åt en annan riktning. Vart, visste jag inte riktigt. Men något fanns ju alltid att göra.
Plötsligt kände jag två starka armar runt min midja, och jag fick lite smått panik.
-Saknat mig? Frågade Seth, och jag vände mig om för att ge honom en kyss.
-Sluta skräms sådär! Sa jag och slog till honom lite lätt på armen.
-Vad gör du här då? Frågade jag, och kollade bort mot hans kompisar som var påväg till oss.
-Vem säger nej till att festa?! Sa hon lite ironiskt och jag skrattade åt honom.
-Vi måste hålla koll lite på Sarah också! sa jag, och vi båda kollade oss omkring. Jag såg henne sitta vid en stol brevid en kille, och dem verkade ha riktigt kul. Eftersom båda skrattade. Sarah brukade aldrig dricka överdrivet mycket, och hon hade förståndet nog att inte göra något hon skulle ångra dagen efter.
Kapitel 22!
10 kommentarer till nästa kapitel :)
Postat av: emma
riktigt bra! :)
Postat av: Alice
Meeeer!!!!:)
Postat av: Amanda
bra.
Postat av: Anonym
Bra! Mer :))
Postat av: Anonym
nytt kapitel, ja tack! :D
Postat av: lovisa
Jätte bra!
Postat av: Anonym
jaa, en nytt kapitel skulle inte vara så fel!
Postat av: Anonym
kom igen! bara två kommentarer kvar! vill läsa nästa kapitel nununu! :D
Postat av: Anonym
SJukt bra!
Postat av: Anonym
SÅ HIMLA BRA !
