*Veronicas perspektiv*

Jag och Seth satt på starbucks och fikade. I tidningen idag, hade det funnits lite bilder på mig och Sarah när vi umgicks med killarna, såklart... Det var ingen stor bild, och man kunde knappast se varken mitt eller Sarahs ansikte. Fast såklart så fanns det en annan större bild, där man såklart såg både mitt och Sarahs ansikte. Dem hade som tur inte fått reda på att det var Harrys ex, eller att dem var tillsammans nu. Tidningarna trodde bara att vi var vänner, eller fans. Än så länge...

Det här var det sista jag ville. Att folk fick veta vem jag var. Och att fansen kanske blev sura.

-Sluta oroa dig, inget kommer hända! Sa Seth, när vi var påväg hem. Jag hade visat bilderna för honom, och oroat mig för att fansen skulle göra något. Vilket Seth bara tyckt vart löjligt. Men han visste nog inte riktigt hur vissa fans kunde vara.

När vi kom hem till Seth igen, började han leta efter nycklarna i sin jackficka. Jag kollade mig runt lite, och såg min gamla longboard ligga där,bakom Seths cykel. Jag och Sarah brukade åka longboard förut, just nu blev det kanske inte lika ofta. Men vi båda älskade det. Jag hade gett min gamla till Seths lillebror som så gärna velat ha den. Och jag hade köpt mig en ny.

Jag kollade mig runt, och tänkte efter ett tag, något saknades... Juste, människor!

-Vart är din familj? Frågade jag, när vi satt oss i soffan. Seth hade 4 syskon, så det var alltid någon hemma.

-Dem är hos mormor, under helgen. Sa han och jag nickade. Deras familj bestod av 7 medlemmar, medans jag bara bodde med min pappa.

-Fast Nathan stannade hemma med mig...Sa han med en liten suck. Nathan var 16 år, alltså 2 år yngre än Seth.

-Vart är han då? Frågade jag, och Seth höll på lite med mitt hår. Jag log lite för mig själv, och lutade mig mot hans axel.

-Vet inte, antagligen hos någon kompis? sa han

-Såhär tidigt? Frågade jag, och kollade mot klockan. Den var halv 12, men jag visste sedan flera övernattningar hos Seth. Att Nathan inte var någon sju-sovare.

-Jag vet inte, bryr mig inte riktigt heller...Sa han, och jag kollade upp mot honom. Han tyckte mest att hans syskon var irriterande. Jag själv gillade verkligen att prata och umgås med hans familj, till skillnad från honom. Fast jag hade alltid velat haft syskon. Han hade två lillesyrror som var tvillingar, en lillebror, och en storebror. Och underbara föräldrar. Min pappa jobbade mest, så vi pratade inte så mycket.

-Han kanske är hos sin tjej? Frågade jag, och han gav mig en frågande blick.

-Han har ingen tjej! Sa han och fnös till. Plötsligt så öppnades dörren, och Nathan kom in. Med en tjej efter sig.

Seth satt chockat i soffan och kollade konstigt på mig. Och vi båda brast ut i skratt när dem gått upp för trappan.

Han satt där tyst en stund, och jag såg på honom att han tänkte.

-Vad tänker du på? Frågade jag och la mina ben över hans.

-Undrar ifall jag ska gå upp och skämma ut Nathan? Frågade han, och skrattade lite.

-Nej snälla gör inte det! Sa jag och vi båda skrattade åt hans tanke.

Jag gav honom en snabb kyss, och såklart ledde det till fler. Det slutade med att vi låg i soffan och kysstes. Jag skulle precis säga till Seth att Nathan kunde komma ner, men avbröts i mina tankar av att någon harklade sig. Jag flög upp ur soffan, och såg Nathan stå där brevid hans tjej, antagligen hans tjej iallafall...

-Tänkte fråga en sak...Men ni ser upptagna ut, så vi tar det senare! Sa han och dem försvann upp igen. Det här kunde inte bli pinsammare. Jag kände hur hela mitt ansikte blev rött, och Seth rodnade och lite.

-Du kanske skulle ha skämt ut han... Sa jag, och han skrattade till. Hellre Nathan, än hans föräldrar.

Vi båda började skratta efter någon halv minuts tystnad. Det var otroligt pinsamt....

---

Några timmar senare så hade tjejen gått hem, och Nathan vågade sig ner till vardagsrummet. Även fast det som hände inte var någon big deal, så tror jag ändå inte att Seth var så glad över det.

-Så vad var det du ville fråga förut? Frågade han Nathan, som stod vid bokhyllan i vardagsrummet.

-kommer inte ihåg...Mumlade han, och Seth suckade. Jag slog till honom lite lätt på armen, och han log mot mig.

-Så Nathan, var det din tjej? Frågade Seth, och jag kunde se hur Nathan började rodna.

-Hon var iallfall riktigt gullig... Sa jag. Lite osäker, ifall han bara skulle tycka det var töntigt att använda ordet gullig. Det skulle bara vara fel, om jag sa att jag var som ett syskon i deras familj. Men jag kunde prata om det mesta med hans syskon, och föräldrar.