Jag och Zayn satt som vanligt hemma hos honom, och bara chillade. Det var ungefär såhär våran lediga tid såg ut. Liam och Louis tillbringade så mycket tid som möjligt med sina tjejer. Medans jag,Zayn och Harry gjorde något tillsammans. Fast nu när Harry också var med sin tjej, så nu var det bara vi.

-Vad tror du Harry och Sarah gör just nu? Frågade Zayn, och jag kastade en kudde på honom och skrattade. Vi började istället prata om semestern i Thailand, och vi alla var fortfarande nyfikna på vem den där tjejen Zayn smygit iväg med, hette.

-Vem var tjejen du umgicks med då? Frågade jag, och Zayn suckade. Vi hade tjatat ganska mycket och frågat vem det var. Det blev tyst ett tag, men jag kunde inte riktigt sätta fingret på om det var en pinsam tystnad eller inte.

-Veronica var trevlig...Sa jag, för att bryta tystnaden. Han kollade underligt på mig, och brast ut i skratt.

-Snälla säg inte att du gillar henne! Sa han, och kastade tillbaka kudden på mig.

-Nej, det gör jag inte! Sa jag bestämt. Men han trodde mig fortfarande inte. Sanningen var att jag faktist börjat gilla henne lite under semestern. Men jag bestämde mig för att lägga dem åt sidan, och inte tänka på det. Eftersom hon hade en kille, + att jag nog aldrig mer skulle få träffa henne.

-Men hon ser bra ut! Sa Zayn, och jag log lite smått.

-Riktigt bra...La jag till. Fast det kändes ändå fel att jag gillade henne, eftersom hon hade en pojkvän. Och det kändes bara som slöseri med tid, att änns tro att hon skulle kunna komma in i mitt liv. Så det var väll bara att släppa tankarna, och henne.

Dagen efter vaknade jag i soffan hos Harry. Jag kollade mig lite förvirrat omkring, och tänkte tillbaka på gårdagen. Inget speciellt hade hänt. Jag och Harry hade kollat på film, och bara myst.

Harry såg jag inte, men jag hörde några svaga röster ifrån hans sovrum, och antog att han var där, och pratade, antagligen i telefon med någon.

Någon minut senare kom han tillbaka, och log mot mig.

-Vem pratade du med? Frågade jag, och han satte på sig sina byxor.

-Louis. Han frågade om han och killarna kunde komma. Sa han, och satte sig brevid mig.

-Så dem kommer? Frågade jag glatt, eftersom jag saknat killarna lite, och ville gärna träffa dem.

-Jag sa att du var här, och att vi ville vara ensamma...

-Men om du vill så kan jag be dem komma! Sa han, och jag log mot honom.

Harry ringde upp någon av dem igen, och jag fixade till mig lite, och sminkade mig i badrummet.

-Så, hur är det med Seth? Frågade Harry, och jag såg i spegeln att han stod lutat i dörren. Jag vände mig om, och tänkte efter ett tag innan jag svarade. Jag behövde tänka på hur Seth var förut till skillnad på hur han var nu.

Han såg typ likadan ut, men var ändå ganska annorlunda.

-Han...har ändrats lite? Svarade jag lite osäkert, och han nickade långsamt på huvudet. Det kändes bara onödigt att försöka dem bli vänner igen, eftersom han knappast hade tid att träffa mig när han var ledig. Dem kanske kunde bli sams iallfall? Om inte, så behövde Harry iallfall acceptera att jag var vän med Seth. Och Seth behövde acceptera att jag och Harry var tillsammans.

Dörren flög upp och killarna ropade hej i kö. Harry log lite mot mig innan han drog med mig ut till killarna.

-Så vad gjorde ni inatt? Frågade Louis, efter att Harry gäspat.

Harry tog armen runt mina axlar, och log mot killarna. Jag fattade vad han menat, så jag slog till han lite lätt i sidan, och skakade på huvudet.

- Vi gjorde inget sånt! Försäkrade jag killarna, som ändå verkade hålla sig till vad Harry sagt vi gjort...

När Harry och Sarah gått till vardagsrummet så gick vi andra till köket, för att fixa frukost till oss alla.

Killarna började fixa med frukosten, och jag började gå mot vardagsrummet för att fråga vad dem ville ha. Beredd på att mötas av dem kyssandes i soffan, men istället möttes jag av dem sittandes i soffan och bara kolla på varandra, med ett varsit leende på läpparna. Dem höll varandra i händerna, och kollade glatt in i varandras ögon. Snacka om nykära...

Jag harklade mig lite snabbt, och dem kom tillbaka till verkligheten.

-Ska ni också ha frukost? Frågade jag och dem båda nickade. Jag log, och gick tillbaka till köket, och märkte att killarna stod samlade runt en mobil, som Louis höll i. Min mobil....

Vad gör ni? Frågade jag, och flög på dem, för att ta tillbaka min mobil. Konstigt nog gav Louis mig den, utan någon liten fight. Men jag fattade att det var något, eftersom dem alla kollade misstänkt på mig.

-Vem är Emily? Frågade Liam, och jag fick panik.

-Varför läser ni mina sms? Frågade jag irriterat, och kollade så dem inte gjort något annat.

-Du fick ett sms från henne, så vi behövde ju se vem det var! Sa Niall, som om det inte var något konstigt med det. Jag suckade, och kollade vad hon hade skrivit. Emily var inte tjejen jag träffat i Thailand.Emily var en tjej jag känt från när jag bodde i Bradford, vi hade inte pratat på flera månader. Men igår hade hon smsat och frågat när jag skulle komma hem till Bradford igen. Jag hade ingen aning om varför hon frågat det, eftersom vi inte haft så jätte bra kontakt dem senaste åren. Fast ioförsig kom smset vid 1 på natten, så det fanns ju en chans att hon skickat det när hon var full, eller så frågade hon bara... Vad vet jag?

-Det är bara en kompis! Sa jag, och killarna nickade förstående. Även fast jag visste att dem trodde att det säkert var tjejen jag träffat i Thailand. Men sanningen var att jag inte änns hade hennes nummer. Jag visste inte änns hennes namn... Och det skulle vara omöjligt att hitta henne här i London.

Visst var hon ett fan, så hon kanske skulle komma till någon signering eller så. Men att hitta henne bland hundratals tjejer, skulle inte heller vara det enklaste...

-Zayn, hjälp mig! Hörde jag Harry nästan skrika, och jag såg honom stå vid spisen, med tre olika stekpannor, som han försökte steka både ägg och bacon.

-Visst... Sa jag, och han gav mig ena stekspaden.