Jag,mamma,Anne och Veronica stod i kön in till vårat flygplan hem till London. Anne skulle hem med oss några dagar,innan hon åkte hem igen.

Harry och killarna hade redan åkt tidigare imorse med planet till USA, där dem skulle turnera en vecka.

Även fast jag och Harry typ var tillsammans nu, så kändes det ändå som något som inte skulle hålla.

Jag vet inte hur ofta han skulle vara borta, och hur mycket tid vi skulle få tillsammans.

-Du måste hänga med till Seth sen när vi kommer hem! Sa Veronica ivrigt, och jag nickade på huvudet och skrattade åt henne. Hon var så nervös att hon blev ivrig och hyper istället. Hon var riktigt flygrädd.

Ibland ville jag bara byta liv med henne. Hennes liv verkade så lätt medans mitt var så komplicerat. Hon och Seth var två bästa vänner, som också varit tillsammans i nu ett år. Dem kunde berätta allt för varandra, och umgås som om dem bara var vänner. Dem behövde inte hålla handen eller så hela tiden, för att visa att dem älskade varandra.

Jag och Harry var också så i början när vi var tillsammans förut, men nu efter bråket och efter att inte sett varandra på 3 år,så hade "kompis-känslorna" försvunnit, och nu var vi bara ett par, och inte direkt vänner, på det sättet.

Det var skönt att hänga med Seth och Veronica, eftersom jag inte kände mig speciellt utstött när jag var med dem. Vi var som 3 vänner, som hängde ihop.

När vi hade kommit hem från Thailand, så hade det inte blivit som Veronica planerat, eftersom både hon och jag varit extremt trötta och ville inget annat än att sova. Så vi hade träffat honom idag istället. Vi skulle hjälpa dem packa upp det sista,eftersom dem flyttat in i huset brevid mig.

-Hej granne! Sa jag glatt, när han öppnat dörren. Jag gav honom en snabb kram, innan jag lät honom och Veronica säga hej till varandra en stund.

Efter en stund gick vi in till hans rum, och jag slängde mig direkt i hans otroligt sköna fotölj.

-Så, var det kul att semestra med One Direction? Frågade han, och jag ryckte på axlarna.

-Helt okej, antar jag? Sa jag. Han visste vad jag tyckte om dem. Fast ioförsig så var killarna helt annorlunda än vad jag trott. Seth och Harry hade slutat umgås efter att det som hände,hänt. Jag visste inte riktigt varför, men Seth hade vägrat pratat om det.

-Och Harry? Frågade han som följdfråga, jag utbytte några blickar med Veronica innan jag svarade. Vi alla 3 hade undvikt att nämna honom dem 3 senaste åren, och jag visste inte riktigt hur Seth skulle ta det här med att jag och Harry börjat umgås igen. Seth skulle ju se honom ett antal gånger eftersom vi nu bodde grannar nu.

-Han...har förändrats! Sa jag lite tveksamt, och Veronica nickade instämmande på huvudet.

-Har ni blivit vänner igen? Frågade han, och jag kollade ner på mina händer. Seth verkade fatta vinkeln.

-Snälla säg att du skojar! Jag kollade upp och skakade försikigt på huvudet.

-Serriöst, du har varit sur på honom i 3 år! Och nu har du förlåtit honom för allt han gjorde mot dig?! Sa Seth irriterat. Såklart tog han det inte så bra som jag hoppats att han gjort...

-Jag vet...

Det blev tyst mellan oss tre en stund, men sen vart allt typ som vanligt igen.

-Okej, ska vi börja packa upp? Frågade Veronica, och Seth ställde sig upp som svar. Vi började fixa till lite i hans rum, och packade upp saker från några kartonger. Veronica skulle sätta upp en taklampa, så hon hämtade en stol, och ställde den sedan nedanför ställen lampan skulle sättas upp. Eftersom taket var ganska högt, och Veronica rätt så kort, så hade hon hämtat en hög barstol att stå på.

När hon ställt sig på stolen, så gav jag henne lampskärmen, och det tog ett tag innan hon fått den på rätt plats. Seth hjälpte henne ner, och jag kunde inte låta bli att le när jag såg hur dem tog hand om varandra.