~Kapitel 11~
Förra kapitel -
*Sarahs perspektiv*
Kapitel 11, vad tycks?
Dem började genast prata, och jag hörde Louis ropa något efter mig, men jag kunde inte riktigt uppfatta vad han sa, eftersom så mycket flög omkring i mitt huvud just nu. Jag stängde snabbt dörren efter mig, och sprang till balkongen för friskt luft. Jag var inte en person som ofta grät, men nu kändes det nästan som att det höll på att bli för mycket
Precis när jag kände hur det började samlas tårar i ögonen, så samlade jag mig fort, och gick in igen och hämtade fotbollen i min resväska. Jag satte på mig ett vitt linne, och shortsen jag brukade ha på fotbollsträningarna. Sen tog jag på mig ett par bekvämare skor, och gick sedan ut till korridoren. För att sedan fortsätta ner till receptionen.
-Sarah! Ropade någon ganska tyst efter mig, och jag vände mig snabbt om. Louis sprang ikapp mig, och jag fortsatte i riktiningen mot hotellets baksida, där det fanns en liten gräsplätt.
-Hur är det igentligen? Frågade Louis, på samma lugna sätt,som han alltid gjorde när vi två pratade om känsligasaker eller så.
-Bra, antar jag.. Sa jag och släppte ner fotbollen på gräset,som rullade några få meter innan den stannade.
Louis gick fram till fotbollen, och satte sig bakom den, och jag förstod att han såklart kom hit för att prata och inte spela fotboll. Jag suckade lite tyst för mig själv, och satte mig någon meter framför honom.
-Kan du inte berätta lite mer om när du och Harry var tillsammans? Frågade han, och rullade fotbollen till mig. Jag tog upp den i händerna, och kastade den lite upp och ner.
-Varför vill du änns veta? Frågade jag och rullade över bollen till Louis igen
-Jag vill bara kunna hjälpa er mera...Sa han,och bollen rullade fram och tillbaka mellan oss.
-Varför frågar du inte bara harry?
-Han vägrar berätta något om eran tid tillsammans!
-Skäms han verkligen så mycket av att vi varit tillsammans? Frågade jag lite halvironiskt, och väntade på att han skulle skratta eller något, men han gav mig bara någon blick, som sa att det inte var något att skämta om.
-Han tycker att det är jobbigt bara jag nämner ditt namn, så jag tror mer att han saknar dig. Sa han, och jag kollade lite skamset ner i marken.
-Vad vill du veta då? Frågade jag, och han log. Han tänkte efter ett tag, och bad mig berätta allt.
-Då ska jag göra en lång historia,kort...Började jag, och han nickade ivrigt på huvudet.
-Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, men Harry var väll en sån kille alla tjejer vill ha? Han bar mina böcker mellan lektionerna, visa sina känslor till mig även fast hans kompisar var där...Jag vet inte riktigt? Var det ända jag sa till Louis, men han verkade förstå. Det var ganska svårt att förklara för någon hur man kände för någon annan eftersom det var så svårt att sätta ord på känslorna. Det ända jag visste var att jag var kär.
-Och ändå släppte du taget om killen du älskade...Sa han, och skakade långsamt på huvudet,som om han var besviken.
-Men du vet vad han gjorde mot mig! Sa jag surt
-Men du skulle nog inte reagerat likadant om du låtit honom förklara...Sa han, och nyfikheten bubblade upp inom mig, och jag ville bara få veta
-Vad tänkte han säga då?
-Det får du fråga honom! Sa Louis och ställde sig upp, och räckte fram sin hand till mig
-Jag stannar nog kvar här en stund..Sa jag, men Louis bara skakade på huvudet och pekade mot himlen
-Skulle inte tro det..Sa han och hjälpte mig upp. Himlen började bli alldeles mörk, och jag förstod att det skulle bli ett riktigt oväder.Vi började gå in till hotellet igen,och jag kunde känna hur det började regna lite smått, men några sekunder senare öste det ner. Vi började springa för att unvika att bli helt genomblöta. Plötsligt snubblade jag till, och det kändes som att en stöt for igenom min kropp, och jag föll till marken. Louis som bara sprungit någon meter framför mig, stannade upp och sprang tillbaka till mig.
-Gick det bra? Frågade han oroligt, och jag satte mig på en sten för att se om jag skadat mig. Ett stort sår längst med mitt smalben syndes, och när Louis såg blodet som rann nerför mitt ben,så kollade han med stora ögon på det, och jag kunde inte låta bli att skratta åt hans reaktion. Eller jag brukade oftast skratta istället för att gråta eller så, när jag gjort illa mig. Som på en fotbollsmatch eller så. Jag var van vid att skada mig,så jag tog det inte på så stort allvar, till skillnad från Louis, som knappast visste vad han skulle göra
-Shit, det där var inget litet sår! Sa han och började ta av sin T-shirt.
-äsch det är inget, så jag och försökte ställa mig upp. Men benet sa ifrån och vek sig, så jag satte mig snabbt ner igen.
-Verkligen inte..Sa han ironiskt
-Ta den här! Sa han och började linda T-shirten runt mitt ben.
-Nej jag kan inte förstöra tröjan! Sa jag, men han hann knyta den. Han verkade nästan börja frysa på direkten, och jag förstod det, eftersom det blivit kallt när det börjat regna.
Eftersom jag inte kunde gå, så fick jag hoppa upp på Louis rygg, och vi gick rätt så långsamt mot hotellet för att inte snubbla igen. Jag hade gjort illa mig på någon plåtskiva,som varit vass,och nu kunde jag känna värken i benet,som kändes, men inte gjorde speciellt ont.
-Säg till om du börjar må dåligt eller så! Sa Louis, och jag antog att han sa så eftersom det blödde rejält från mitt ben. Hans tröja som var förut var vit, började få röda fläckar på sig,och jag blev nästan lite illamående när jag kollade på det. Vi började gå mot hotellets entré.
-Jag kan hoppa ner om jag är för tung! Sa jag, och Louis skrattade till.
-Du väger ingenting! Sa han,och jag suckade.
-Helt säker på att du inte är varulv?För du är lika varm som han, Jacob i twilight! Sa jag, och han ökade tempot
-Shit, du har börjat svammla nu också! Sa han, och vi klev in i hissen,och jag hoppade ner från Louis axlar. och stödde mig på ena benet
Jag kollade in honom från topp till tå, och han höjde ena ögonbrynet mot mig.
-Helt säker på att du inte är det?Du är riktigt vältränad! Sa jag, och han kände med sin hand på min panna.
Hans ansiktuttryck blev allvarligare, och jag kunde inte låta bli att skratta.
Hissens dörrar öppnades, och jag hoppade upp på Louis rygg igen.
När Louis öppnade dörren, nästan flög killarna upp ur soffan när dem såg mig. Harry var först fram, och kollade chockat på mitt ben, och Louis satte mig på en av stolarna i köket
-Försökte ni döda varandra eller? Frågade Niall, och några små skratt hördes från dem andra.
-Nej, jag ramla...Sa jag, och tog bort tröjan från benet.
Louis kom tillbaka från badrummet med plåster.
-Jag kommer få världens fulaste märke efter det såret! Sa jag ledset, och ställde mig upp efter att Louis hjälpt mig sätta på några plåster. Det hade som tur nästan slutat blöda, och jag kunde gå omkring,utan att det gjorde ont.
-Vad är jag skyldig för tröjan? Frågade jag Louis, och han gav mig en blick,och jag suckade. Såklart kunde jag inte direkt ge tillbaka tröjan,som jag gjort med huvudvärks tabletten. Jag vet inte riktigt om det skulle vara enklare eller svårare att prata med Harry nu, efter vårat lilla samtal tidigare idag. Jag kollade mot Harry som satt på en stol lite längre bort. Jag tyckte lite synd om honom faktist. Han vågade nog inte hjälpa till eller säga något.
Fast det var nog bäst, om han höll sig borta från mig, och jag från honom...
Kapitel 11, vad tycks?
Tror ni att Harry och Sarah kommer bli sams igen, eller faller hon kanske för någon annan av killarna? :)
Postat av: emma
dem måste bli sams!!!!
Postat av: Louise
Nu blev jag nyfiken när du sa så.. Verkar som du har planer på vad som ska hända :) Ser från emot nästa kapitel!
Postat av: Nystartad 1D novell.
I'm in love with this novel! ;) MER!
Btw. Nytt kapitel uppe utav min novell läs gärna ! :)
Postat av: M
Till en början trodde jag ett det skulle bli hon och Zayn menn nu är jag inte så säker på det. Kanske hon och Louis eftersom han verkar vara mycket med henne och så gärna vill att Harry och hon blir sams?
Postat av: Lisa
så galet bra !
Postat av: moa
ooh, spännande, vill att dom ska bli vänner!
föresten, nytt kapitel ute på bloggen http://onedlight.blogg.se/
Kommentera/följ/sprid!
Love Moa, x
Postat av: ebba
sneela kan hon inte falla för Niall? :D
