Våra läppar var bara några millimeter ifrån varandra, och han log.

-Snälla gör inte såhär mot mig Harry! Sa jag tyst, och lutade mig bak igen. Han kollade lite besviket på mig.

-Vad, vad gör jag för fel? Frågade han tyst, och jag bet mig lite lätt i läppen.

-Du får mig att gilla dig igen, och jag vet inte om jag kan bli sårad igen...

-Jag lovar att inte såra mig, snälla ge mig bara en chans att bevisa det! Sa han och la sina händer på mina. jag började le, och han såg gladare ut än någonsin.

-Jag antar att det var ett ja? Sa han och nickade långsamt på huvudet. Det kändes nästan som att jag tappat talförmågan. Allt kändes bara så bra på något sätt.

-Men om vi ska starta om, så kan vi väll ta det ganska långsamt först? Frågade jag lite försiktigt, och han log stort och nickade. Jag lutade mig mot Harrys axel, och kände hans arm runt mig.

-Jag har saknat dig...Sa jag och kollade upp mot Harry

-Jag har saknat dig med..sa han. och jag kunde inte låta bli att skratta.

-Sa jag något fel? Frågade han, och jag satte mig upp.

-Nej, det känns bara så konstigt, nästan 3år..Började jag, innan han avbröt mig

-För mycket,utan dig! Vi satt där tysta en stund, och bara njöt av ögonblicket

-Så...Vilka har du varit tillsammans med under åren? Frågade han, och jag slog till honom lite lätt på magen

-Ingen! Sa jag, och han höjde ena ögonbrynet. Innan jag blivit tillsammans med Harry, hade jag haft två oseriösa förhållanden. Och efter att jag och Harry gjort slut, hade det hänt en massa saker mellan mig och vissa av killarna

-Jag har varit tillsammans med vissa...Sa jag och han började skratta lite lätt. Han hade säkert haft dubbelt så många tjejer,så det var inget han kunde bli sur över.

-Ska vi gå till dem andra? Frågade han och jag nickade på huvudet. Killarna märkte knappast att vi kom. Men Louis såg oss när vi satte oss brevid honom i varsin solstol.

-Vänner?

-Typ...Sa Harry, och mötte min blick. Louis verkade iallfall bli glad över det. Efter ett tag kom Niall och Liam tillbaka, och både Harry och Louis frågade vart Zayn var.

-Han och nån tjej drog någonstans? Sa Niall, och satte sig vid fotändan av min solstol.

-Inte likt honom...Sa Louis. Och jag märkte att killarna utbytte några blickar mellan varandra. Jag visste att jag missat något, men visste inte vad?

-Han är väll bara ute och har kul? Sa jag, och dem andra nickade på huvudet. Det kändes jobbigt på något sätt att behöva sitta brevid Harry, och behöva låtsas som ingenting. Jag gick och hämtade lite frukt från hotellet, och när jag var påväg tillbaka stoppade Louis mig. Vi satte oss vid ett bord en bit bort ifrån dem andra.

-Är ni vänner? Frågade Louis, och jag nickade på huvudet

-Eller är ni mer än vänner? frågade han, och vickade lite på ögonbrynen.

-Vi är vänner, och jag tror inte att det är någon bra idé att vi börjar umgås igen...

-Varför inte?

-Förra gången vi var tillsammans, så blev det kanske för mycket, eftersom vi typ bara umgicks med varandra och så...Eller jag vet inte? Sa jag, och började äta lite av frukten. När jag och Harry var tillsammans så hade allt runt oss två inte spelat någon roll. Och våra vänner hade sagt emot när det blev för mycket. Vi umgicks med varandra istället för att vara ute med vänner. Det var antagligen för att vi nykära, men det blev nog lite för mycket.

-Så du och Harry är tillsammans igen? Frågade Louis, och jag svarade snabbt, genom att skaka på huvudet.

-Jag vet att ni är det! Sa han, och skrattade lite lätt, sedan gick han bort mot Liam som satt vid pool kanten.

-Sarah! Hörde jag en röst bakom mig, och jag vände mig om. Mamma och Anne kom mot mig, och satte sig sedan mittimot mig.

-Vi vet att du kanske haft det lite ensam...Började Anne, och jag kollade frågande på dem

-Så vi har ringt Veronica, och bestämt att hon ska komma hit, ikväll! Sa mamma, och jag kollade med stora ögon på dem båda

-Va? Är ni serriösa?

-Ja, vi tänkte inte riktigt efter,när vi åkte iväg. Eftersom vi trodde att du och Harry kunde lösa allt. Men vi har sätt att det inte gått så bra, så vi ville gottgöra dig. Sa Anne, och jag log tacksamt mot henne.

-Men är det bättre mellan dig och Harry nu då? Frågade mamma, och jag nickade på huvudet. Dem både verkade lite lättade.

-Så när kommer hon?! Frågade jag ivrigt, och dem båda skrattade lite tyst.

-Runt 5 ikväll! sa mamma, och jag fiskade snabbt upp mobilen från jeans fickan, och kollade vad klockan var.

-Den är bara 1...Sa jag, nästan lite besviket, och stoppade ner den igen.

-Då har du god tid på dig, att fixa i ditt rum, som är kaos! Sa mamma, och jag kollade frågande på henne.

-Mitt rum är inte så stökigt...Sa jag, och mamma skrattade lite åt det. Jag och mamma hade lite olika syner på vad som verkligen var ett stökigt rum.

Jag började gå upp till mitt rum, och tog trapporna istället, eftersom jag ändå redan skulle hunnit upp innan hissen kommit ner.

När jag kommit till 5e våningen, började jag gå till mitt rum, och letade efter min rumsnyckel. Jag skulle precis låsa upp dörren, när jag märkte att något var i vägen.

-Hej,Harry?! Sa jag, och det kändes fortfarande lite ovanligt att se honom, och att prata med honom. Han sa inget, men han log och kollade på mig med en hemligthetsfullt blick. Han kom närmare, och min blick drogs till hans läppar. Våra ansikten kom närmare, och hans händer vilade runt min midja. Våra läppar möttes, och jag ville stanna i det här ögonblicken,för alltid. Kyssarna blev flera, och jag slog igen dörren efter oss, med ena foten. Hur har jag kunnat klarat mig utan dem här kyssarna från Harry i 3 år?