~Kapitel 9 - I´m not much of a dancer~
~Kapitel 8 - Everyday is a sunday evening~
~Kapitel 7 - When it isn´t like it should be~
~Kapitel 6 - The same deep water as you~
~kapitel 5 - A weird relationship ~
Förra kapitlet -
-What ever you say... Sa hon och stängde dörren.
-I´m not! Skrek han igen. Och personen i rummet bredvid öppnade dörren.
-Why are you standing out here and screaming? Frågade Niall och kollade sig runt i korridoren.
Zayn skrattade lite för sig själv, och sa sedan till Niall vad han och Summer haft för liten diskussion för någon minut sedan. Första gången dem två pratat utan någon ironi eller så. Och det kändes bra, riktigt bra!
*SUMMER*
-One, two, three... and four. Ropade ljudkillen i högtalaren, och killarna började sjunga någon av deras låtar.
Konserten här i London skulle börja om några timmar,och Summer var i full gång med att fixa bakom scenen.
Fast eftersom hon gjort det mesta av jobbet på förmiddagen, så tog hon det ganska lugnt nu. Till skillnad från dem andra som verkade stressa lite för mycket...
-Summer?! Ropade någon, och hon kollade sig omkring. Heidi hade ropat efter henne, och Summer gick med snabba steg mot henne.
-Yes? Frågade hon lite försiktigt, och Heidi viftade lite med handen, för att få Summer att följa efter.
Hon visade killarnas kläder, och gav henne två galgar med två av deras kläder. Antagligen Zayns och Nialls kläder, eftersom det fanns en stor lapp med deras namn på.
Heidi tog dem andra tre, och dem fortsatte in till ett rum, med två soffor, och ett litet kylskåp. Och några andra saker. Säkert killarnas rum.
Hon hängde upp kläderna, och Heidi gav henne några papper, medans hon babblade på om någonting som hon inte alls förstod.
Plötsligt började hennes mobil ringa, och Heidi kollade lite fundersamt på henne, men gick sedan iväg.
-Hello? Svarade hon lite frågande, eftersom det var okänt nummet.
-Hej, det är Blair! Sa hon glatt, och Summer log av av att få prata med Blair igen.
-Ny mobil? Frågade Summer, och hörde en massa prat i bakgrunden. Så hon antog att Blair var hos några kompisar eller något.
-Nej, lånar bara Nathans mobil, eftersom jag tappat bort min... Sa hon och Summer kände en klump i magen.
-Min Nathan? Frågade hon, och Blair skrattade.
-Jag visste inte att du ägde honom, men ja det är han...Sa hon med ett skratt, och Summer kände sig illamående.
Blair hade förändrat, hon var så kaxig. Till skillnad från förut.
-Du har missat så mycket,Summer... Sa hon med en suck.
-Så när började du och Nathan att umgås...? Frågade Summer, som kände en ilska av avundsjuka bara hon tänkte på det.
-Juste, du kommer inte fatta det här, men jag och Nathan är typ tillsammans nu! Sa hon och gjorde något slags glädje pip.
Hon tog några djupa andetag, och försökte hålla tårarna inne. Gjorde verkligen hennes bästa vän så mot henne? Hon visste hur mycket Summer gillat honom, och Blair hade aldrig visat något intresse för honom.
-Hur kunde du? Frågade Summer tyst, innan hon la på.
-Is everything okey? Frågade Zayn bakom mig, och jag vände mig hastigt om.
-Yes, but why have you start talking to me suddenly? Frågade Summer, och Zayn ryckte på axlarna.
-I just wondered if you where okey... Sa han lite generat och kliade sig i nacken.
Zayn var någon hon inte riktigt förstod sig på. Ena sekunden var han sur och vägrade prata med henne. Men sedan plötsligt blir han glad, och bryr sig om henne.
-You´re so wierd! Sa hon och gick förbi honom, och Zayn vände sig snabbt om.
-I just want us to start over... Sa han och gick ikapp henne.
-Okey, so let´s start over! Sa Summer, och skrattade lite åt det hela.
-I´m sorry, for acting like an idiot before! Sa han, och hon kollade med ett leende på honom.
-It´s okey...But why where you acting like an idiot? Frågade hon, och Zayn log.
-I don´t know... Sa han tyst, och dem stannade vid scenen.
-Good luck! Sa hon, och Zayn log medans han gick upp på scenen, där dem andra stod och väntade.
-Finally! Hörde man Louis säga med en suck, och Zayn kollade bak på henne.
Dem började repa igenom några låtar igen, och Summer gick mest omkring och fixade lite småsaker.
*TVÅ DAGAR SENARE*
Nu var dom tillbaka i London,Zayn och Summer hade kommit varandra närmare dem senaste dagarna. Dem pratade mer med varandra nu, och det var lättare att umgås med killarna, när hon kunde prata med dem alla.
-Hello, Summer! Sa Niall, och satte sig bredvid henne i soffan.
Niall kollade på henne med lite ledsna ögon, och han kramade om henne
Hon hade berättat för Niall om varför det var så svårt att komma tillbaka hit till Sverige, och Niall hade tagit hand om henne hela dagen, även fast hon inte tyckt att han behövt det.
Eftersom dem skulle stanna här i London i några dagar till, så bodde killarna hemma hos sig själva. Så hon hade fått bo hos Niall dem senaste dagarna, och skulle bo här resten av veckan också.
-I think I´m going to bed... Sa hon med en gäsp, och Niall släppte taget.
Deras sista konsert var imorgon, och Summer var ledig på eftermiddagen, så hon skulle inte se dem efter det.
Hon bytte om och la sig i sängen, och somnade några minuter senare.
-Summer? Sa Niall, samtidigt som han knackade på hennes dörr.
-What? Frågade hon och satte sig upp i sängen.
Hon öppnade dörren, där Niall stod i kostym och såg väldigt fixat ut. Som om han skulle iväg någonstans
-Are you going on a date, Niall? Frågade hon, och han blev lite generad.
-I don´t know how to say this...But I like you,really much! Sa han, och Summer kollade med chockat på honom.
-Niall...I don´t know what to say... Sa hon, och precis när hon kollade upp på Niall igen, kände hon hans läppar mot hennes.
-Niall. Sa hon och backade ett steg. Hon kollade ner på sina kläder. Och blev riktigt chockad när hon såg vad hon hade på sig. Hennes pyjamas var det iallfall inte.
- Why am I wearing this? Sa hon och kollade ner på den vita långa bröllopsklänningen hon hade på sig.
-I don´t know, it´s your dream... Sa han tyst, och backade långsamt ut från rummet.
Hon satte sig klarvaket upp i sängen, och tittade sig omkring.
-Det var bara en dröm Summer, bara en dröm! Intalade hon sig själv, och la sig ner igen.
Hon vaknade dagen därpå av att Niall höll på ute i vardagsrummet, så hon klädde på sig och gick ut till honom.
-Hello! Sa han glatt, och hon log lite generat. Bilderna från kyssen i drömmen kom upp i huvudet, bara hon såg på honom.
-What are you staring at? Frågade Niall, och hon märkte att hon fastnat med blicken i hans ansikte.
-Ehm..Nothing! Sa hon och kollade generat ner i golvet.
-Okey, but Paul is here in about 30 minutes, so... sa han, och hon fick lite panik. 30 minuter på sig att bli klar.
Dem stannade utanför något ställe där dom skulle köpa frukost till alla, och Summer stannade i bilen med Zayn.
-Can I move in with you a few days? Frågade hon, och Zayn nästan flög upp från sätet han halvsovit i.
-What? Has something happened between you and Niall? Frågade han, och hon skakade tveksamt på huvudet. Egentligen så hade ju någonting hänt, men ingenting mellan henne och Niall. Inte i verkligheten iallafall
-Ofcourse you can sleep at my place! Sa han, och Summer sken upp i ett leende
-Thanks! Sa hon samtidigt som dem andra kom till baka med frukosten.
...makes you beautiful! Slutade killarna sjunga, och dem klev av scenen. Klockan var halv 12, och hon skulle precis sluta för dagen.
-Excuse me Hörde hon en röst bakom henne, och hon vände sig om mot två mörkhåriga tjejer, som såg ut att vara omkring hennes ålder.
-Do you know where Liam and Louis are? Frågade ena tjejen, och Summer kollade sig lite omkring. Killarna syntes inte till, och hon hade bråttom iväg.
-I actually have no idea, but i think they are in there... Sa hon och pekade på dörren, in till killarnas lilla rum. Tjejerna följde efter henne dit, och hon öppnade försiktigt dörren och stoppade in huvudet i rummet.
-There are some girls out here! Sa hon med en lite löjlig röst, och kollade på Liam och Louis. Som kollade på henne med stora ögon. Nästa sekund var dem ute ifrån rummet.
Summer gick in till dem andra killarna, som log mot mig.
Hon tog sin handväska, och började sedan gå tillbaka mot dörren igen.
-Where are you going? Frågade Harry, och hon svarade att hon skulle iväg och äta med en vän.
-A date? Frågade Zayn. Men hon svarade inte, utan log bara och fortsatte gå. Men i dörren så vände hon sig mot dom igen, och blinkade lätt med ögat.
Kapitel 5 :)
Btw Älskar verkligen era kommentarer också :)
~Kapitel 4 - All of a sudden I miss everyone~
Förra avsnittet -
-Summer? Hörde hon Paul ropa, och hon kollade mig omkring.
-Here! Skrek Harry, och hon såg Paul komma gående mot dom.
-Bye, guys.... Mumlade hon, och simmade mot pools kanten.
Paul satte sig på huk, och gav henne ett backstage kort och sånt, som skulle behövas till ikväll.
-Thanks! Sa hon, och gick upp från vattnet.
-Where are you going? Frågade Harry efter henne, och hon viftade lite med papprena hon hade i handen.
*EN VECKA SENARE*
Hon hade jobbat för killarna i lite mer än en vecka nu, och hon gillade verkligen det här jobbet.
Även fast Zayn fortfarande var sur, så hade det släppt lite. Han pratade fortfarande inte med henne eller så. Men han hade iallfall slutat komma med dumma kommentarer och så. Då och då log han till och med åt henne.
Den hon kommit närmast var nog Niall, eftersom han var den enklaste att prata med.
-So today we are going to Sweden.... Började Paul, och Summer kollade chockat på honom. Den resan hade hon inte alls räknat med.
-It´s something wrong, Summer? Frågade Paul plötsligt, och hon såg att han och killarna kollade på henne.
-No, I´m fine... Sa hon, och satte sig ner på sin plats i flygplanet.
-I just didn´t know that we where going to Sweden, thats all. Sa hon tyst, men tillräckligt högt för att Paul skulle höra. Hon hade berättat om sin tid i Sverige för honom, och att åka tillbaka dit igen, fanns inte änns med på kartan.
Förutom nu, när hon var tvungen, för att inte mista jobbet.
-Sweden is awesome! Sa Louis, och dunkade henne på axeln.
-Yeah... Mumlade hon tillbaka.
Bara några dagar efter deras första konsert, så hade folk börjat skriva om henne, folk på twitter och sånt.
Blair hade sagt åt henne att Summer inte skulle ta åt sig om hon fick hat från folk. Men Summer trodde aldrig att hon skulle få något hat, eftersom hon bara jobbade åt killarna. Men tydligen hade hon fel, efter deras näst sista konsert i L.A, så bara rasslade det inte kommentarer från folk. Och dem började följa henne. Hon var uppe i över 10.000 följare just nu, men var inte direkt stolt över det. Dem flesta följde henne bara för att hon kände killarna, och jobbade med dem.
Om dom bara inte hade fått kort på henne och Niall, så hade hon fortfarande varit okänd för världen.
En enda bild på när hon och Niall kramades, hade dem fått. Och nu hade hon en massa galna fans efter sig.
Nu fick hon inte änns vistas utomhus, om hon inte hade någon säkerhetsvakt med sig. Vilket hon tyckte var urlöjligt.
Men i Sverige skulle hon iallfall få gå själv, hur arga Paul och dem skulle bli, och även om hon fick sparken.
När hon var i Sverige igen, kunde inget stoppa henne.
-We´re here! Sa Paul glatt, några timmar senare. Och Summer öppnade långsamt ögonen. Klockan var bara runt 5, Svensk tid. Och det var ganska ljust ute. Fördelen med att komma den här tiden på dygnet, var att det inte stod några skrikande fans på flygplatsen.
Hon kollade på killarna, som alla satt och gäspade, tydligen var hon den ända morgonpigga av dem.
Hon samlade snabbt ihop sina saker, och gick ut ur flygplanet.
Dem andra var strax bredvid henne, och Harry tog sin arm runt hennes axlar, medans dem båda kollade upp på himlen.
-What a beautiful day! Sa han, och hon nickade lite lätt på huvudet. Och försökte ta sig ur Harrys grepp.
Minst 1 meters avstånd från killarna, hade hon intalat sig själv.Hon fatttade inte änns varför folk följde henne. Hon tweetade inte änns. Det var Niall som övertalat henne att skaffa ett konto där.
Dem alla satte sig i bilen, och började åka. Inte förrän dem var i Stokholm, förstod hon att dem verkligen var i Sverige igen. Tårarna brände bakom ögonen, och hon satte snabbt på sig sina Ray Bans.
Paul saktade in, och tutade ett flertal gånger. Men den här gången inte för att väcka killarna, utan för att det stod några personer mitt på övergångsstället, och kollade sig omkring. Säkert turister, eftersom dem båda höll i varsin karta, och pekade åt olika håll.
Hon log för sig själv, och öppnade snabbt dörren när Paul stannat bilen.
-We´re not there yet! Sa Paul, precis när hon höll på att stänga dörren, och hon nickade.
-I just need some air, I´ll met you at the hotel! Sa hon och började springa. Allt blev för mycket, det var flera år sedan hon var här senast. Då var hon bara 9, men hon visste fortarande hur gatorna såg ut här. Det var precis i det här området hon bott, och hon vilket håll hon än kollade åt, så fick hon upp minnen i huvudet.
Tårarna bara fortsatte rinna, och hon saktade ner. Hon kunde inte komma till hotellet med rödsvullna ögon. Hon trängde sig förbi en stor folkmassa, och såg hotellet framför sig. Hon hade sprungit längre än vad hon trott.
Killarna stod där utanför, och dem alla kollade på henne.
-What the hell where you thinking? Frågat Liam irriterat, men ändå lättat.
Paul såg lugn ut, men han visste ioförsig vad det handlade om.
-Wow, I´m sorry... Mumlade hon förvirrat, och tog några snabba steg in till hotellet, tillsammans med Niall.
-Why did you just run away like that? Frågade han, med lite ledsna ögon. Och Summer bet sig i läppen.
Hon hann inte svara förrän dem andra kom, och ställde sig bredvid dem vid receptionen.
-Hej, har ni bokat rum? Frågade tjejen i kassan, och hon var snabb med att svara
-Engelska... Sa hon, och tjejen i receptionen, blev lite generad.
-I´m sorry.... Började hon, och fortsatte prata med Paul, medans dom andra ställde oss en bit ifrån.
-Can you speak Swedish? Frågade Harry, och hon nickade lite på huvudet, med ena ögonbrynet höjt.
-That´s awesome... La Zayn till. Och killarna kollade chockat på honom. Första gången han öppnat munnen idag. Fast hon var mer glad över att han faktist pratat med henne.
Paul gav dem nycklarna till deras rum, och dem alla tog sina väskor, och gick mot sina rum. Av ren vana gick hon tillsammans med Zayn, men kom sen på att dom inte delade rum längre.
-Oops... Sa hon, och gick tillbaka några dörrar, till hennes rum.
-You really want to share room with me, right? Frågade Zayn lite på skämt. Hon log, och öppnade dörren till sitt rum.
Hon han knappast ta av sig skorna, innan tårarna kom. I säkert en halvtimme satt hon och grät, medan hon försökte att inte tänka på honom. Hon kände sig så ensam just nu. Summer hade aldrig varit i Sverige utan sin familj, och när hon var med dom. Så var det mycket enklare att hålla känslorna inne.
Plötsligt knackade det på dörren, och Summer torkade snabbt bort tårarna, samtidigt som hon gick till dörren.
Hon kollade i det där lilla "titthålet" som fanns på dörren, och såg Zayn stå där. Vad sjutton gjorde han här.
Hon öppnade försiktigt dörren, och han såg lite chockad ut när hon öppnade dörren.
*ZAYN*
Skulle han våga gå till henne? Eller skulle det bara bli fel?
Vad skulle han säga? Skulle han fråga något, eller....?
Hon knackade på, och han kunde höra fotsteg komma närmare, så han ställde sig i en avslappnad position, ifall hon skulle se honom genom det lilla "titthålet".
-Zayn? Frågade hon lite chockat, och han kollade chockat tillbaka på henne.
-Sorry Summer, wrong door...I was going to Niall! Sa han, och log ursäktande, hon nickade och var påväg på att stänga dörren igen.
-Have you cried? Frågade han, och hon kollade ner i marken och skakade på huvudet.
-Yes you have... Sa han försiktigt, och gick närmare henne. Skulle han på något sett trösta henne, eller låta det vara? Om hon grät för att han varit otrevlig mot henne senaste veckan, så skulle han aldrig någonsin kunna förlåta sig själv.
-Is it because of me? Frågade han, och hon skakade på huvudet med ett litet leende.
Han gick in till henne, och stängde dörren efter sig.
-So tell me what happened... Började han, när dom satt sig i hennes soffa.
Hon var tyst i någon halv minut, innan hon sa något
- Give me one reason to tell you.... Sa hon, och han kollade på henne medan han tänkte.
-I guess that you don´t need to tell me anything... Sa han med en suck, och hon ställde sig upp.
-Yeah...Isn´t Niall waiting for you? Frågade hon, och Zayn höjde ena ögonbrynet. Det tog ett tag innan han förstod vad hon pratade om.
-Yeah.... Sa han tyst, och försvann ut till hallen för att sätta på sig skorna.
-And I´m actually not an idiot... Sa han, innan han stängde igen dörren efter sig. Summer öppnade dörren igen, och höjde ena sitt ögonbryn och kollade frågande på honom.
-I´m not! Sa han och skrattade, vilket fick Summer att börja skratta.
-What ever you say... Sa hon och stängde dörren.
-I´m not! Skrek han igen. Och personen i rummet bredvid öppnade dörren.
-Why are you standing out here and screaming? Frågade Niall och kollade sig runt i korridoren.
Zayn skrattade lite för sig själv, och sa sedan till Niall vad han och Summer haft för liten diskussion för någon minut sedan. Första gången dem två pratat utan någon ironi eller så. Och det kändes bra, riktigt bra!
Kapitel 4, vad tycks?
~Kapitel 3 - Jealousy ~
~Kapitel 2 - With tired eyes~
~Kapitel 1 - First day on a brand new planet~
-Så du kommer jobba med One Direction hela nästa månad? Frågade hennes bästa vän Blair.
-mhm...Sa hon lite ointresserat och följde istället skolans snygging med blicken. Blair suckade och viftade med handen framför hennes ansikte.
-Ja?!
-Om du inte vill ha jobbet, så kan jag gärna ta det! Sa hon, och Summer suckade lite tyst för sig själv.
-Jag bryr mig inte om vilka jag ska jobba med, jag är glad att jag iallfall har ett jobb! Sa hon och log stort.
Var hon ett fan av One Direction? Inte direkt...
-Summer and Blair, please! Sa våran lärare med en suck, och satte pekfingret på läpparna. Summer nickade lite som ursäkt, och kollade snabbt upp på klockan. Bara 5 minuter kvar till helg...Tänkte hon för sig själv, med ett leende på läpparna.
Summer var ganska populär i skolan. Fast hon visste inte direkt varför. Kanske var det för att hennes föräldrar var rika? Eller för att hon en gång i tiden var tillsammans med skolans populäraste kille. Fast det var år sedan, och nu hade hon någon annan kille i sina tankar.
Nathan...
Fast han verkade inte änns lägga märke till henne. Ingen i skolan var bra nog för honom. Hon hade aldrig heller pratat med honom. Han var inte en sån person man bara gick fram och pratade med. Han var så...mystiskt?
På bussen var det ovanligt tomt, vilket egentligen bara var skönt.
-Can I sit here? Frågade plötsligt en röst bakom henne, och hon vände sig hastigt om.
-Yeah...Mumlade hon, och han satte sig ner mittimot henne.
Vad gjorde Nathan här? Han hade valt att sätta sig vid henne, även fast bussen var tom.
Hennes puls gick i 180, och hon kände hur generad hon var. Han sa inget till henne under hela bussresan, utan bara kollade på henne då och då.
När hon skulle av, så ställde hon sig snabbt upp och klev ut genom dörrarna.
-I didn´t know that you lived here?! Hörde hon Nathan säga bakom henne, och hon hoppade till lite.
-What? Frågade hon, men han svarade inte.
Dem gick där i tystnad en stund innan han svängde av vid en vägkorsning, och Summer pustade ut.
Hon joggade dem sista meterna hem, och låste dörren efter sig.
-Packat klart än? Frågade hennes mamma, som satt och läste i vardagsrummet.
-Såklart! Sa Summer glatt, och gick in till sitt rum. Där stod hennes enorma resväska, full med skor och kläder.
Imorgon skulle hon åka, och hon kunde inte längta mer...
Väckarklockan ringde halv 6, och hon precis påväg att trycka på 'snooze' knappen, när hon kom på att en taxi skulle stå utanför om en kvart.
Hon hoppade upp ur sängen och satte snabbt på sig sin outfit för dagen, som hon skulle spendera på ett flygplan.
Det fick bli ett oversize linne, med ett par ljusrosa jeans shorts till. Hon sminkade sig lite snabbt, och nästan sprang till köket för att hinna fixa en macka.
Taxin tutade utanför, och hon sa snabbt hejdå till mamma innan hon försvann ut till taxin.
~På flyget~
En flygvärdinna berättade lite, och knappen med säkerhetsbältet lös.
Hon satte snabbt på sig det, och läste igenom brevet hon fått från hennes chef. Även fast hon fick det för bara någon vecka sedan, så hade hon ändå inte läst det ännu. Varför, visste hon inte.
Det stod en massa om vad hon skulle göra under den senaste månaden. Och också om vem som skulle hämta henne på flygplatsen. Egentligen så var hela brevet ganska förvirrande, så hon skrev ner tiderna på mobilen.
Hon gjorde också en liten kom-ihåg lista över saker som hon skulle göras under veckorna.
Det tog ett bra tag att åka från New York, till London. Men efter några timmar så var hon äntligen framme.
Hon gick till stället hon skulle gå till, och stod och väntade där i säkert en kvart innan någon dök upp.
-Sorry if I´m late! Sa kvinnan som körde, mer känd som hennes chef.
Summer log blygt, och sa att det inte gjorde något. Först trodde hon att det skulle bli en tystnad mellan dom. Men Heidi (chefen) började babbla på en massa om regler och sånt.
Summer hade egentligen redan läst på om allt sånt på planet, men avstod ändå från att nämna det.
Det ända som inte stått på pappret, var att hon absolut inte fick dejta någon av killarna.
Inte för att hon hade tänkt det, men det var ändå en konstig regel. Fast förstålig...
-And I almost forgot...Welcome to London! Sa hon glatt, när dem stannat utanför ett hotell.
En man som jobbade på hotellet var snabbt framme vid deras bil, och tog ut Summers väska. Hon log artigt mot han, och han drog upp handtaget åt henne.
Heidi hade också en väska med sig, fast det var betydligt mindre, och Summer förstod att det säkert bara var hennes handväska eller liknande.
Heidi gav henne ett telefon nummer, så Summer kunde få tag i hennes om det var något.
Summer fortsatte in i receptionen där Paul stod. Han log stort när han såg henne, och hon vinkade lite lätt med handen.
-Hello Summer! Sa han glatt, och tog min väska.
Han hade tydligen redan fixat med hennes rum, så dom gick direkt till hissen.
Paul berättade lite mer invecklat om hur hon skulle jobba. Och hon blev mycket nervösare nu när hon var här i London
Hon skulle vara den som höll ordning på killarna, när Paul inte var med, och hon var också den som fixade med bokning av intervjuer och höll koll på tider, och schemat dem hade under konserterna.
Dom stannade utanför hennes rum, och Paul vände sig om mot henne.
-Are you nervous? About working and that stuff? Frågade han, och hon ryckte på axlarna
-Not exactly... Sa hon, och han började skratta lite smått
-The guys are a little bit...crazy! Sa han, och hon drog på smilbanden. Han öppnade dörren, och Summer kikade nervöst in i rummet.
-Omg, It´s amazing! Sa hon och kollade på Paul, som log.
-So tomorrow, you´re gonna meet the boys, and then we are going to Los Angeles! Sa han glatt, och stängde dörren efter sig. Enligt schemat hon fått, så skulle dem åka vid 10, alltså så behövde dem vara vid flygplatsen strax efter 9. Och eftersom hon skulle fixa en massa annat på morgonen, så skulle hon behöva vara uppe vid 8. Toppen....
Eftersom klockan inte var mer än 2, och hon var ledig resten av dagen. Så hade hon tänkt gå och kollade runt lite i London resten av dagen. Det skulle säkert bli en hel del shopping också.
Efter flera timmars shopping och utforskning av staden, så var hon helt slut, och benen värkte.
Så hon gick in på Milkshake City, för att vila benen ett tag.
Killen i kassan log stort när hon kollade på dem olika smakerna. Det hade börjat samlas en liten kö bakom henne, så hon bestämde sig snabbt för Daim milkshaken.
Hon tog den och satte sig vid ett av borden som var en bit ifrån dem andra.
Hon tog upp häftet från sin handväska, och läste slarvigt igenom sida för sida. Det här krävde mycket mer arbete än vad hon trott och hoppats. Fast hon såg det smo en utmaning, och hon gillade verkligen utmaningar.
Hon sorterade in papprerna efter datum och händelser, medans hon drack från sin milkshake.
Hon hade till och med fått ett litet häfte med var och en av killarna, där det stod info om dom.
Vad dem ville skulle fixas innan konserterna, vad dom hade för storlekar och vad dem gillade och ogillade.
Det stod också en massa allmän fakta om dem. Hon visste inte riktigt varför hon fått häftena, men hon tyckte bara att det var ett +. Så hon slapp göra bort sig eller så.
Hon satt där i säkert 2 timmar, innan hon började bli klar, och hon märkte hur mörkt det blivit ute.
-Is that One Direction? Frågade plötsligt någon bakom henne, och hon hoppade till. Personen som frågat var killen hon beställt milkshaken från, och hon antog att han kände dem, eftersom killarna hade en egen milkshake här, och att det hade hängt bilder på killarna och personalen bakom kassan.
-Maybe...Sa hon och samlade snabbt ihop papprerna, och la i dem i väskan. Inte förrän nu förstod hon att det här var helt fel ställe för att fixa med sånna här papper.
Killen kollade ursäktande på henne, och hon antog att han trott han gjort något fel. Vilket han inte hade gjort. Men hon hade varken tid eller lust att berätta för honom nu. Klockan var redan kvart i 9, och hon skulle vara på hotellet vid senast 9.
Fem över nio stod hon utanför sitt rum, och försökte hitta nyckeln. Hade hon tappat den? Hon kollade igenom väskan ännu en gång, och kände paniken stiga. Hon var verkligen inte slarvig av sig, hon var väldigt ordningsam och tappade nästan aldrig bort något.
-Is this your key? Frågade plötsligt en kille bakom henne, och hon vände sig hastigt om. En blond kille, som säkert bara var något år yngre än henne. Killen sträckte fram nykeln, och hon såg att det stod 98 på nyckelknippan. Hennes rums nummer.
-Yes! Thanks...Sa hon glatt, och killen log
-You´re welcome! Sa han, och försvann vidare längst korridoren. Hon öppnade dörren till sitt rum, och var fortfarande lika chockad över hur fint och lyxigt det var. Såhär hade hon aldrig bott förut...
När hon hade fixat sig och bytt om, så hade klockan hunnit bli halv 10, och Summer började bli trött.
Så hon kastade sig på sin mjuka och sköna dubbelsäng, och hon somnade strax efter att hon släckt lampan.
Kommentera gärna vad ni tyckte om kapitlet :)
